Rapport från PGA-mötet i Bolivia

Kategori: PGA, NEAN, EuroMayDay

Den 16-24 september höll nätverket Peoples Global Action sin tredje världskonferans i Cochabamba, Bolivia. Jag deltog där för U-infos och stockholms LS räkning. PGA är ett globalt nätverk för kommunikation, idéutbyte och koordination mellan antikapitaliska gräsrotsrörelser. Där ingår aktivistgrupper, fackföreningar, kvinnorörelser och bondeorganisationer världen över. PGA är ingen organisation, ingen grupp eller individ kan representera nätverket och omvänt representerar inte heller nätverket någon. Det finns dock en gemensam plattform under vilken man samarbetar. I plattformen ingår bland annat ett förkastande av kapitalismen och istället ett bejakande av mångfald och ett stöd till uppbyggandet av alternativ på lokal nivå. Plattformen tar avstånd från alla system av dominans och uttrycker en antiauktoritär och autonomistisk organisationsfilosofi.

PGA har bland annat varit drivande bakom många av de massmobiliseringar och globala aktionsdagar som skett i samband med ekonomiska toppmöten de senaste åren, men även fungerat som ett forum för kontaktskapande mellan enskilda grupper och organisationer.

Vattenstriden

Den trejde världskonferensen hölls alltså i Cochabamba, en stad som placerades på det internationella motståndets karta förra året genom den framgångsrika så kallade vattenstriden. I ett av president (fd. militärdiktator) Hugo Banzers hårda nyliberala sparpaket ingick bland annat privatisering av det kommunala vattnet i Cochabamba. Vattnet köptes upp av ett privat Bolivianskt företag som i sin tur ägs av den amerikanska jättekoncernen Bechtel.Det första de gjorde var att tredubbla vattenpriserna, vilket innebar att de fattiga helt enkelt inte hade råd. Landsbygdsbefolkningen i området, som samlade regnvatten eller hämtade från floderna fick plötsligt besök från polisen och tvingades köpa tillståndsbevis från företaget. Denna situation drev fram en våg av motstånd.Fackföreningar, federationer för cocabönder och andra grupper och individer gick samman i en bred koalition.De genomdrev en storstrejk, främst inom transportsektorn och under flera dagar ockuperade en växande folkmassa delar av centrala staden.polis och militär kallades in och flera dödsoffer krävdes i de hårda gatustriderna.men tillslutsegrade motståndet och vattnet återgick i kommunal ägo. Fortfarande bär staden tydliga spår av striderna, överallt syns politiskt klotter och även en och annan muralmålning, mycket handlar om vattnet.

I spåren av vattenstriden märks också ett ökat engagemang överlag och intresset för PGA.-konferensen var stort både i media och bland lokala organisationer varav många var representerade på mötet.Utöver dessa fanns representanter från samtliga kontinenter, men av naturliga skäl var deltagandet störst från Latinamerika med flera tunga organisationer som exempelvis den brasilianska jordrättsrörelsen MST, en koalition av gräsrotsröreser från Colombia och en stor mängd urspungsbefolkningsrörelser och fackföreningar från hela kontinenten.I övrigt var representationen störst från Asien och Europa.Bland de asiatiska rörelserna fanns bla. Krishok federation, jordrättsrörelsen i Bangladesh som SAC har kontakt med sedan tidigare.

Trots diverse problem med visum och inresetillstånd för vissa av deltagarna, svårigheter att resa efter terrordåden i USA några dagar tidigare samt ett uttalande från en regeringsrepresentant som deklarerade att vi allihop var misstänkta terrorister, kunde mötet hållas med något decimerat deltagarantal.

Cocafrågan

Under en av dagarna åkte vi gemensamt i bussar till Chapare, en subtropisk region i de lägre liggande delarna av delstaten Cochabamba, där merparten av Bolivias cocaodlingar finns.Större delen av befolkningen i området tillhör ursprungsbefolkningen Aymara, de kommer ursprungligen från de högre bergstrakterna där många tidigare försörjde sig som gruvarbetare.Men på 80-talet privatiserades många av gruvorna och lades sedermera ner. De före detta gruvarbetarna flyttade då så småningom till det varmare och bördigare Chapare för att livnära sig som bönder.Migrationen började dock redan på 50-talet efter ett omfattande gruvarbetaruppror. Att börja odla coca föll sig naturligt då det är en gammal och integrerad del av kulturen i anderna, det var dessutom det enda som bar sig ekonomiskt.

Vi var inbjudna av cocaböndernas organisation, los seis federaciones del tropico de Cochabamba, en koalition av sex federationer som sammanlagt organiserar mellan 35 och 50000 familjer och som också var med och organiserade konferensen.Denna dag skulle de hålla en manifestation mot att USA planerar att anlägga tre militärbaser i området som ett led i "kriget mot narkotikan".Regionen är redan starkt militariserad av den inhemska militären och cocaodlarnas representanter berättade för oss om systematiska övergrepp.Misshandel och trackasserier tillhör vardagen sa de och några hade rent av fått sina hus nerbrända.I samband med demonstrationer och liknande hade flera dödats.

Den amerikanska regeringen har, tillsammans med den bolivianska, utformat "Plan dignidad", en del av samma krig mot narkotikan som Plan Colombia. Planen går ut på att alla cocaodlingar i Chapare ska utrotas. Många misstänker att planen i själva verket går ut på att förstöra folks försörjningsmöjligheter för att på så sätt "bereda marken" för nordamerikanska oljebolag att projektera. Cocan ses här endast som en råvara till kokain, men för bönderna i Chapare är frågan mer kompex än så. Cocan är för dem både en ekonomisk livsnödvändighet och en viktig del av deras kulurella identitet. Långt ifrån all coca går till försäljning för att så småningom bli till cocain. Mycket används i sin naturliga form av odlarna själva. Bruket av coca är mycket utbrett i Bolivia och också, än så länge , lagligt. Det används ungefär som vi använder snus eller som ett te mot magbesvär och förkylningar. Det ingår dessutom i ursprungsbefolkningens ritualer och ceremonier. Representanterna var noga med att betona skillnaden mellan coca och kokain, de menade att den korrupta regeringen var mycket mer knarkhandlare än bönderna som odlar coca för sin överlevnad.

Regeringen har under ett antal år försökt tvinga bönderna att gå över till andra grödor, men inget av detta har burit sig ekonomiskt. Vissa av de nya grödorna har inte ens gått att odla i området och idag har de flesta återgått till coca.

På vägen till Chapare märkte vi av militariseringen i form av en militärkontroll där vi alla fick kliva ut och bussen genomsöktes.Vi fick även våra pass kontrollerade.Enligt uppgift letade de efter kemikalier som kan användas för att framställa kokain.

När vi kom fram var manifestationen samlad, en folkmassa av 15-20000 personer hälsade oss välkomna. På ett lågt tak hade ett högtalarsystem satts upp och olika talare höll apeller om de planerade nordamerikanska militärbaserna och om motståndet mot kapitalism och imperialism. De hyllade PGA och den internationella solidariteten och räknade upp de många länder vi hade kommit ifrån. Vi bjöds upp på scenen och flera av oss höll apeller. Det hela blev till en stark manifestation av solidaritet. Det blev tydligt att den globala antikapitalistiska rörelsen inte bara finns i Seattle, Genua och Göteborg - den är minst lika stark i en liten by i Chapareregionen i Bolivia, även om vi sällan får höra talas om det.

Konferensen

De första två dagarna ägnades åt "workshops" och allmänna diskussioner på olika teman. Här intog könsfrågorna en viktig plats och ett resultat av detta blev att plattformen ska skrivas om så att frågor om könsförtryck och kvinnors frigörelse ska ha en tydligare plats i alla delar av texten. Senare under konferensen kom andra plattformsfrågor upp och diskussionerna ledde fram till en skärpning och radikalisering med ett tydligt avståndstagande till kapitalismen och imperialismen där man tidigare nöjt sig med att nämna WTO, IMF, WB och liknande institutioner som driver på den nyliberala globaliseringen. En annan viktig fråga av mer konkret natur var den om "global sustained campains", globala kampanjer som drivs kontinuerligt i en specifik fråga.

Vi beslutade bland annat att fortsätta kampanjen mot "Plan Colombia" eller "Andean regional initiative" som det heter numera, en plan som utformats av USAs regering i samarbete med den colombianska och som sägs syfta till att utrota cocaodlingarna i regionen.I planen ingår ett omfattande militärt stöd till Colombia, något som mött kritik från olika håll, även från många europeiska regeringar.Den colombianska militären utkämpar sedan nästan nästan 40 år ett blodigt inbördeskrig mot vänstergerillagrupperna FARC och ELN. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch har militären också ett mycket nära samarbete med de paramilitära högergrupperna som står för merparten av de mycket omfattande brotten mot mänskliga rättigheter i landet.

Mötet beslutade att sammankoppla Plan Colombia med den redan nämda Plan dignidad i Bolivia och det liknande paketet "plan puebla Panama, som berör Panama och södra Mexico.Vår gemensamma analys är att huvudsyftet med dessa planer är att industrialisera landsbygden och skapa förutsättningar för nya sk. maquiladorafabriker såsom redan skett exempelvis i norra Mexico, att skapa nya transportleder mellan de två haven, samt att öka den nordamerikanska militära närvaron i regionen.

PGAs kampanj mot Plan Colombia har hittills inneburit exempelvis att en grupp av representanter från olika colombianska gräsrotsrörelser rest runt i Europa och hållit föredrag och diskussioner tillsammans med lokala rörelser.

En slutgiltig formulering av uppropet till en global aktionsdag i samband med WTOs möte i Qatar 9-13 november utgick också från konferensen, liksom en allmän deklaration om terrordåden i USA.Många uttryckte också oro för att dessa händelser kan leda till ökad repression mot våra rörelser.

På det hela taget tror jag att de flesta upplevde konferensen som fruktbar och som ett steg framåt.Det kändes också angeläget att mötas på detta sätt med tanke på världsläget och många tyckte det var viktigt att den antikapitalistiska rörelsen nu driver på kraftigt för en global fredsrörelse.

Henrik Olsson, Stockholms LS av SAC