Göteborgsdomarna

Kategori: Toppmötesprotester och globaliseringsrörelsen

Det som först ser ut som logiska, välformulerade domar visar sig vara både osakliga och politiskt motiverade.

Det är ofta svårt att definiera vad som är politiska domar på grund av att domsluten är så välmotiverade och till en början kan verka logiska. Det är lätt att låta sig luras av det juridiska språket och därför inte se vad de egentligen säger. Du vet att någonting är fel men har svårt att sätta fingret på vad.

Tankarna bakom lagstiftningen

För att bättre förstå hur lagarna tolkas vid en rättegång är det viktigt att veta vad som ligger till grund för lagstiftningen. En av de viktigaste grunderna för den svenska lagstiftningen är att den ska verka preventivt, med andra ord ska den genom att utdöma straff för vissa handlingar visa för oss andra att ett sådant agerande inte accepteras. På så sätt ska den skrämma oss till att inte upprepa den sortens handlingar. Nu är det ju som vi alla vet bevisat att lagar inte har den effekten i ett samhälle. Trots det döms hårdare och hårdare straff ut. Genom att straffa bort symptomen behöver man aldrig ta i tu med de verkliga problemen, fungerar det inte kan vi i alla fall se till att de som faller utanför systemet stannar där.

Vad ska då göras åt dem som vägrar anpassa sig och dessutom lyckas få fler och fler människor med sig? Svaret är givetvis det samma, använda lagstiftningen i ett preventivt syfte, smälla till några med långa straff så att resten förstår vad de slåss emot. I det här ligger också idén om att brott som riktas mot staten ska dömas hårdare, ett exempel på det är just våldsamt upplopp. Det är inget krav att någon myndighet är närvarande för att det ska klassas som våldsamt upplopp men är det riktat mot en sådan ska det räknas som ett grövre brott. Tanken bakom det är att ordningsmakten ska vara lagens långa arm och sätter du dig upp mot den sätter du dig upp mot hela rättssystemet. Regeringen anser sig vara det viktigaste organet i vår representativa demokrati. Regeringen och riksdagen stiftar lagarna som polisen är tillsatt för att se till att de blir åtlydda. Kontentan blir att du, genom att vägra lyda en polis bryter mot den demokratiska processen och nästa steg är antagligen statskupp. Därför anses alla sådana här tendenser vara viktiga att hindra innan de får växa sig för starka. För att hindra den här utvecklingen och samtidigt skapa legitimitet för sina handlingar krävs att de går den demokratiska vägen för att på så sätt upprätthålla skenet av att vi lever i fungerande rättstat. I Europa-konventionen såväl som i den svenska grundlagen är det stadgat om den enskildes rätt att få sitt fall prövat inför domstol. Frågan är vilken nytta vi har av den rättigheten i ett system som har dömt folk på förhand.

Rättegångarna

Rättegångarna efter toppmötet har överlag varit rena rama farsen, nämndemän som suttit och sovit, ordföranden som tittat på klockan under advokaternas slutpläderingar och poliser som vittnar om det mesta utom just det aktuella fallet. Det har upprepade gånger varit frågor om de åtalades politiska tillhörighet utan att någon reagerat. En persons politiska åsikt ska aldrig vara av intresse i en rättegång, här har det varit en stor del av bevisningen. Bevisningen har överlag varit bristfällig, i stort sett har det bara varit poliser som vittnat. Polisers vittnesmål ska egentligen inte väga tyngre i en rättegång men i praktiken gör de det ändå, dessutom ska det i nödvärnsmål alltid tas hänsyn till polisens subjektiva bedömning av situationen. Efter-som åklagaren har haft så lite att gå på har poliserna mestadels fått vittna om hur dåligt de mått under de tre dagarna. På frågan om de kan peka ut någon av de åtalade har svaret oftast varit nej, trots det har de ändå räknats som trovärdiga. Det här är ingenting nytt i de svenska rättsalarna, det som är förhållandesvis nytt är den tyngden man har lagt vid filmat bevismaterial. I kölvattnet av rättegångarna har det fötts en diskussion angående frågan om rättssäkerheten kan misstänkas sättas ur spel vid användning filmer i rättegångarna. Möjligheten att redigera materialet och på så sätt få fram den bilden man vill ge av händelseförloppat är stor. En av advokaterna i Göteborgsrättegångarna kommenterar saken så här ”det äventyrar inte rättssäkerheten, det sätter den fullständigt ur spel”. Trots detta har åtskilliga filmer visats endast för att rätten ska få en bild av händelseförloppet under de tre dagarna, återigen, de har oftast ingenting att göra med det aktuella målet. Åklagaren skall alltid i början av en rättegång göra en så kallad sakframställning, där han sätter in brottet i sitt sammanhang. Här har alltså sakframställningen varit ett hopklipp av filmsnuttar från de tre dagarna som endast visar hur folk kastar sten på de stackars poliserna. Därifrån ett snabbt klipp till hur demonstranterna blir intagna på bussar. Givetvis visas ingenting av vad som startade allting eller hur folk blev slagna och förnedrade av poliserna vid gripandet.

Lägg därtill advokater som blivit utsedda som offentliga försvarare och i många fall inte kunde ha brytt sig mindre om sin klient, som varit fallet i många av målen. Enligt EU-konventionen har du rätt att välja din egen advokat men så har det inte varit här. Ett av problemen har varit att eftersom du inte har rätt att ringa ett samtal i Sverige i samband med att du blir arresterad så är det svårt att få namnet på en advokat om du inte redan har det innan.

Hårdare straff eller inte?

När domstolen ska fatta beslut i en fråga ska de låta sig vägledas av tidigare domar från hovrätten och högsta domstolen, så kallade prejudikat. Prejudikat som används i flera fall utvecklas så småningom till rättspraxis. Vid tidigare fall har folk dömts för våldsamt upplopp efter husockupationer, fotbollsmatcher och demonstrationer. Tidigare nivå på straff för våldsamt upplopp har legat nånstans mellan böter och några månaders fängelse. Det har nu höjts till att vid en fällande dom efter stenkastnig vid ett våldsamt upplopp är utgångspunkten för straffsättningen ett år. Vad som har hänt i de här domarna är att domstolen har gått på åklagarens linje och hävdar att det inte finns några tidigare prejudikat. Det är därför de kan öka strafflängden så mycket utan att gå emot rådande lagstiftning. Vad de försvarar det resonemanget med är att de tidigare fallen skiljer sig från de här domarna på framför allt tre punkter:

1. Det var centralt i en stor stad vilket skulle göra faran för skada av oskyldiga och egendom större.
Att det var centralt i stor stad kan vi väl hålla med om men inte att det är första gången det händer. Folk har dömts för våldsamma upplopp förut i Göteborg och även centralt i Stockholm.

2. Det var riktat mot ett politiskt mål och i förlängningen var det ett hot mot demokratin och de andra demonstranterna. De anser att resultatet av det ska varit att kravallerna har hotat demonstrationsfriheten.
Våldsamma upplopp startar ofta efter en demonstration eller liknande folksamlingar, det gör att de oftast är politiska. Att demonstrationerna de här dagarna var politiska, det nekar ingen till. Att vidarutveckla det till att säga att vad som skedde utanför Hvitfeldska eller på Vasaplatsen skedde i syfte att hindra poliserna från att skydda mässan eller att hindra de andra från att demonstrera är väl långsökt. Demonstrationsfriheten existerar knappt idag och det är på grund av deras lagar. Så länge vi inte kan demonstrera utan att riskera att bli instängda och misshandlade ska ingen påstå att vi har en fungerande demonstrationsfrihet.

3. Det var tre dagars väl planerade och organiserade kravaller.
Det var inte tre dagars planerade kravaller, det finns heller ingen bevisning som stöder det. Det mest hårresande med det påståendet är att åklagaren får stå helt oemotsagd när han på fullaste allvar hävdar att Järntorget var våldsamt upplopp. Att den så kallade sambandscentralen blev fälld ska härigenom bevisa teorin om den välplanerade kravallen. Sambandscentralen blev gripen på torsdag natt vilket innebär att ifall de styrde allt ifrån lägenheten borde Avenyn aldrig ha hänt. Det finns dessutom tidigare domar på folk som blivit dömda för våldsamt upplopp där man just tagit hänsyn till det faktum att det var välplanerat och därför dömt hårdare. Efter dom i hovrätten blev straffet villkorligt och dagsböter.

Strafflindring

Det finns ett antal olika förmildrande omständigheter som ska tas hänsyn till när strafflängden ska avgöras. Om någon är under 21 ska fängelse endast utdömas restriktivt, det innebär att det till och med går att ge straff under minimiskalan för brottet. Det har efter Göteborg varit ett flertal fall där 19 åringar fått ett halvårs strafflindring och har sedemera dömts till upp till tre och ett halvt års fängelse. Vanligtvis är det vad någon i den åldern döms till vid mord eller dråp.

Får någon en allvarlig kroppsskada till följd av brottet eller gripandet ska det också ge strafflindring, det ska då räknas som att personen i fråga redan har straffats. En man som blev skjuten rakt igenom benet fick ingen nedsättning av straffet, det räknades inte som allvarligt. Medan det vid tidigare fall har lett till att straffet har sänkts rejält till följd av skadan. Döms någon till utvisning utöver fängelse eller annan påföljd skall även det räknas som förmildrande omständighet vi bedömning av strafflängden. I Göteborg räknas inte tio års utvisning för en 20-åring som något som kan orsaka honom problem, han har ingen anknytning till Sverige och kommer därför inte lida någon skada av att vara utvisad härifrån. Vad som vore intressant att se vore ifall någon tog upp nödvärn som skäl för stenkastningen. Vid kränkande beteende eller risk för misshandel har man rätt att ta till våld för att fösvara sig.

Den ruttna rätten

Det finns alltså tidigare prejudikat och det finns lagar som säger att strafflindring ska ges på ett flertal grunder. Vad är det som gör att så långa straff kan utdömas utan att någon reagerar. Problemet är att det kommer ner till en tolkning av olika situationer. Vad är centralt i en stor stad, vad är extra våldsamt, vad är allvarlig kroppsskada och vad är ett hot mot demokratin? De som tolkar de här situationerna i en rättegång är dels politiker och dels jurister. Ingen av de båda grupperna kan väl påstås se utomparlamentarisk verksamhet som något eftersträvansvärt. Politikerna skyddar sitt eget bo och kan de hindra att motståndet växer så gör de det. Juristerna är oftast från övre medelklassen och uppåt och även de har allt att vinna på att statuera exempel så att andra inte ska våga fortsätta protestera. De är alla del av samma system, ett system som de är villiga att rubba lite på lagarna för att skydda. Frågan är då hur det här kan passera obemärkt förbi i media?

Media

Lagar ska skrivas och utövas efter vad den allmänna opinionen anser, det ska vara vi folket som ska säga vad som är accepterat i ett samhälle. Det är också en av tankarna med att ha politiker som nämndemän i tingsrätten och hovrätten. Vem är då mer lämpad att skapa opinion än Sveriges samlade mainstream-media. Det är viktigt att komma ihåg att media inte beskriver verkligheten utan är ett forum för de personer som motståndet är riktat emot. Vad media gör är att den underblåser den hätska stämningen och genom vinklade artiklar målar upp de anklagade som hänsynslösa huliganer som njuter av att skada andra människor.

Det sker en noggrann gallring av vilka akademiker som ska få uttala sig. De som uttalar sig kritiskt får minimalt utrymme. De som däremot rättfärdigar de hårda straffen får all plats de önskar. Båda grupperna tolkar lagen ur ett juridiskt perspektiv men det är bara den senare gruppen som tillskrivs trovärdighet. De kritiska åsikterna avfärdas som ytterligheter trots att de som är kritiska till domarna har samma kunskaper om rättssystemet som de som är positiva. Här igenom skapar man så en opinion för hårda domar, en opinion som i sin tur rättfärdigar de långa straffen.

Varför nu?

Våldsamt upplopp är ingen ny företeelse i Sverige, så varför blir domarna nu så mycket hårdare? Det är antagligen en kombination av flera saker. En faktor som förmodligen spelar in är att rättegångarna har hållits i Göteborg med nämndeman (läs politiker) som känner att deras maktsfär blev ordentligt hotad under de tre dagarna. Det här var deras stad och dit ska det inte komma några snorungar och förstöra allt fint de byggt upp, som nämnt ovan var det också dags att statuera ett exempel, när motståndet växer sig för starkt måste det slås ner och det innan det är försent.

Innan EU-toppmötet hade Sverige ett rykte om sig att vara samförståndslandet där inga större motsättningar ägde rum. En lång tradition av folkhemstänkande och intentionen att alla ska ha det lagom bra (utan att för den delen egentligen utplåna några klassklyftor) har präglat svensk politik. Saltjöbadsandan av dialog mellan kapitalet och facken för att stävja de värsta motsättningarna skulle nu transformeras till Göteborgsmiljön. Där andra länder gått bet på att hålla toppmötena lugna skulle Göteborgsandan lösa det genom dialog mellan politiker, polis och demonstranterna. Detta i syfte att kunna visa upp folkhemmet när det är som mest ”harmoniskt”. Göteborgsmodellen skulle sedan kunna tjäna som exempel i resten av världen. Det här kan vi nu i efterhand konstatera att det inte fungerade så värst bra, Göran fick stå med skammen och det inför självaste George Bush.

Det finns de som kritiserar

Vi ska inte tro att de här domarna går obemärkt förbi, det är kontroversiella domar och de har väckt en debatt som måste underblåsas än mer. De jurister som kritiserar domarna gör ofta det för att de anser att rättsstaten Sverige har blivit satt ur spel genom de här domarna. De anser att domarna strider mot de lagar vi har och att de inte har något stöd i grundtanken bakom det svenska rättssystemet.

Det finns, som ovan nämnt, en hel del att reagera på i bevisföring och strafflängd men det faktum att det överhuvudtaget kan förekomma borde vara nog för en djupare kritik än så. Rättsstaten Sverige är inte satt ur spel, den har agerat precis som den är tänkt att göra. Lagarna är till för att skydda de styrande genom ordningsmakten och skrämma folk till lydnad genom straff. De hävdar att vi lever i en demokrati medan våra rättigheter urholkas mer för var dag som går. De säger att vi är ett hot mot demokratin. Det är jag gärna om det är deras definition av demokrati som jag är ett hot mot. Jag accepterar inte det här rättsystemet, det innebär också att jag inte accepterar de straff som utdöms. Om det krävs att jag slåss på deras hemmaplan för att förändra dem så gör jag det, för även om hela rättssystemet är fel i grunden ska våra kamrater inte behöva sitta inlåsta i väntan på att det försvinner. Faktum kvarstår nämligen att även efter deras lagar så är det inte försvarbart att döma 19- åringar till tre års fängelse, det kan inte kallas rättvisa att döma någon utan bevis och det är olagligt att döma någon på grund av deras politiska åsikter. De här domarna är politiska och det måste upprepas om och om och om igen.

Sigrid