Den fantastiska hybriden

Kategori: PGA, NEAN, EuroMayDay

Trehundra människor har tagit sig från hela Europa till det sociala centret Leoncavallo. Byggnaden i Milano är enorm, en gammal fabrikslokal på två plan förlagd mellan tre järnvägar. Väggarna på byggnadens utsida är täckta av graffiti, men insidan är förvånansvärt ren och städad. Här finns en infobokhandel, flera pubar, konsertlokaler, matsal och en teater. Här huserar även Ya Basta!, en italiensk organisation med rötterna i den autonoma rörelsen. Organisationen började med solidaritetsarbete för zapatisterna, men verksamheten växte och de började på sitt egna sätt ta upp kampen mot nyliberalismen.

Under protesterna i Prag blev de kända i hela Europa för sina specialdesignade skyddsdräkter, tute bianche - de vita overallerna. Vadderade, inlindade i skumgummi med bildäck och ballonger såg de ut som stora Michelingubbar. De var konfrontativa men utan att ta till våld. Med sina skydd pressade de sig igenom poliskedjorna.

I Italien har de utvecklat sina aktioner sedan 1997, då de kände att den autonoma rörelsens svartklädda kravaller hade hamnat i en återvändsgränd som bara ledde till utdefiniering. Inspirationen för Ya Basta kommer tydligt från zapatisterna, de svarta maskerna har bytts mot vita overaller och Chiapasgerillans ideologi har omarbetats för att passa in i det italienska samhället. Den militanta maskerade grenen, som blivit synliga genom att bli osynliga, skyddar och lyfter fram de andra osynliga, det "civila samhället". Den italienska tappningen av civila samhället innehåller samhällets alla marginaliserade, de arbetslösa, de illegala invandrarna och hemmafruarna. De är de nya revolutionära subjekten i Ya Basta-analysen, som istället för att lyfta fram arbetarklassen, valt medborgarskapet. Av många kritiserade som en flummig, postmodern teori, men som i alla fall lett till att italienarna börjat bygga nya allianser och börjat se utanför "vänstergettot".

En ny rörelse

Nya allianser och nya rörelser. Det är de bärande begreppen när Ya Basta den 24-25 mars kallade till Peoples Global Actions första europeiska möte. Till sociala centret Leoncavallos teaterlokal samlades hela den nya europeiska "antiglobaliseringsrörelsen" som växt fram efter Prag för att diskutera framtiden. Från Sverige reste vi ner ett tiotal aktivister från olika anarkistgrupper.

De trehundra samlade var en bra provkarta på dagens utomparlamentariska vänster. Här fanns gamla autonoma grupper, engelska Reclaim the Streets, grekiska marxister och holländska anarkister. Men också nya grupper som växt fram efter Prag, som Independent Mediacen-ter-gruppe och vita overallgrupper. Det kändes hoppfullt, här fanns en ny kraft och vilja som saknats de senaste tio åren.

Mötet började i kaos. Här blev det en totalkrock mellan två världar. Ya Basta var just hemkomna från zapatisternas marsch till Mexico City och hade lämnat dagordningen i stort sett blank till mötet för att alla skulle kunna bestämma den gemensamt. Å andra sidan fanns Reclaim the Streets med sin utpräglade konsensusbaserade mötesstruktur. Vi fick febrilt lära oss alla mötestecken som vi viftade i luften med händerna: blockering, teknisk fråga, replik. Allt medan tolkarna jobbade på högvarv för att få alla delaktiga.

Peoples Global Action, PGA, behöver en närmare presentation i Sverige. Det är verkligen en udda allians. Här samarbetar de största tredjevärlden-rörelserna i syd, som brasilianska Movimento Sem Terra och de jordlösa bönderna från Bangla-desh, med små anarkistgrupper i nord. Nätverket växte fram ur zapatisternas möten för mänsklighet mot nyliberalismen. På det andra internationella mötet, som hölls i Sevilla 1997, beslöts att starta PGA som ett aktionsinriktat nätverk mot "fri"handeln, den ekonomiska globaliseringen och nyliberalismen. Det går inte att bli medlem i PGA, utan det är ett forum för att utbyta erfarenhet och samordna motstånd. Alla är välkomna att delta i PGA som stödjer dess fem riktlinjer. Som ett första samarbete organiserades en internationell karavan genom Europa i samband med EU-toppmötet och G8-mötet i Köln 1997.

Ömsesidig hjälp

PGA är en fascinerande global hybrid. Om tredjevärldenrörelserna bidragit med sin tyngd och storlek har anarkiströrelserna i nord lyckats få upp globaliseringsfrågan och antikapitalismen på dagordningen genom organiserandet av globala aktionsdagar. Reclaim the Streets, Europas första kontaktadress för PGA lanserade konceptet och satte ribban med J18, den antikapitalistiska aktionsdagen 18 juni 1999. Runt om hela jordklotet genomförde PGA koordinerade aktioner. Aktionsdagen följdes av ännu en, den 30 november och Seattle blev ett namn på allas läppar.

Globala aktionsdagarna har varit succéer som stärkt motståndet globalt. Men de räcker inte på långa vägar för att krossa kapitalismen. Så hur ska man gå vidare? Om mötet i Milano började i kaos, så utbyttes det mot en enorm kreativitet så fort vi delade in oss i mindre grupper och började diskutera hur vi skulle utveckla PGA. Idéer väcktes om en turné för de sociala rörelserna genom Europa. En turné som kommer att börja med motståndet i Göteborg vid EU-toppmötet, fortsätta till världsbanks-protesterna i Barcelona, World Economic Forum-mötet i Salzburg och avslutas vid G8-mötet i Genoa (se artikel på nästa sida). I samband med Världsbanken och IMFs möte i november kommer en ny global aktionsdag äga rum, med fokus på lokala aktioner mot privatiseringarna.

Men diskussionerna rörde sig också bortom aktionsdagarna. Vi utbytte tips och idéer på hur man får med sig energin från toppmötesprotesterna hem och förankrar dem i sin vardag. För bakom de vaga begreppen "globalisering" och "nyliberalism" finns samma gamla kapitalism. Och det är där den avgörande kampen sker, i kampen mot kapitalismen som en social relation som påtvingas oss genom arbete.

Mathias Fuchs