Välkommen till Sverige

---

Kategori: Ingen människa är illegal & No border

FN räknar med att det finns 22 miljoner flyktingar i världen. Av dem är cirka 1 miljon asylsökande. Detta är 3-4 promille av världens befolkning. Sverige härbergar ungefär 187 000 människor som kommit hit som flyktingar. 1998 till exempel flyttade cirka 50 000 personer till Sverige, 14 000 av dessa var redan svenska medborgare, ungefär 14 000 var flyktingar och resterande var (arbetskrafts)invandrare. Samma år flyttade 39 000 personer från Sverige. Befolkningen ökade alltså med cirka 10 000 personer på grund av migrationen i Sverige. Invandringen totalt gör att Sveriges befolkning ökar med 5 promille per år. Först på senare år har antalet som invandrar till Sverige kommit i kapp med mängden som utvandrar. Sverige kommer på 36 plats som flyktingmottagare i världen, om man räknar i jämförelse med befolkning hamnar det på 22 plats, men om man räknar i förhållande till BNP så faller det ned till 54 plats. I augusti 2000 tvångsförflyttades 133 människor ut ur landet till en kostnad av 4,6 miljoner kronor och den totala kostnaden för första halvårets deportationer var 21,8 miljoner (om det var någon som undrade var skattepengarna tar vägen nu när sjukhusen stänger). Göran Persson vill gärna att vi ska föda fler barn, men om det är mer folk han vill ha så kan han bara släppa in några fler flyktingar. Eller är det skillnad på folk och folk?

EUs politik och Schengen

Sverige är nu officiellt med i Schengen (se Brand 5/97) och 26 mars sätts avtalet i verket, ett av dess främsta uppgifter är att hitta förföljda flyktingar och deportera dem så fort som möjligt. Det pratas om att Schengen kommer att öppna gränserna inom Europa, men det gäller först och främst för varor, för människor blir gränskontrollerna fortfarande som de är och de yttre gränserna förstärks till att vara allt mer lika järnridån. Förutom att kontrollen över alla människor centraliseras i datasystem som godtyckligt kan användas av vilken polis som helst, kommer också "baklandskontroll" användas, alltså en allt hårdare bevakning av flyktingar strax bakom gränsen. Oönskade personer, till exempel medlemmar av olika gerilla-, motstånds- eller demokratikämpar, kommer att stoppas direkt vid gränsen.

Detta har redan startat och det har medfört att de länder i världen som tar emot flest flyktingar är Bosnien och Iran. Målet är att inte ha några flyktingar i EU utan att förpassa problemen till långt fattigare, ofta repressiva stater. Samtidigt är det uppenbart att antalet flyktingar kommer att öka i takt med att olika kapitalistiska företag i väst fortsätter att plundra resten av världen och öka på förtrycket ytterligare.

Dublinkonventionen, ett annat resultat av EU-politiken som antogs 1997, betyder i korthet att flyktingar ska behandlas likadant i de olika EU-länderna, detta betyder i sin tur att om man som flykting har fått avslag i ett EU-land ska man få avslag i alla. Om en flykting överhuvudtaget vistas i ett annat EU-land kan de direktavvisas.

Olika EU-länder har tolkat EUs politik olika, det har inte som i Sverige varit samma sak att vara "illegal" som att leva under jord. I till exempel Frankrike och Storbritannien får folk stanna kvar, de blir inte tvångsutvisade, utan får leva kvar i landet och gå i skolan och jobba, men saknar såklart vissa rättigheter. Man kan också få tillfälligt uppehållstillstånd för arbete.

Smuggling

Människor som klassas som flyktingar av de europeiska länderna tvingas ta till smuggling som en sista utväg för att få asyl och blir då "illegala", och får därför svårt att få asyl. Myndigheter har blivit mer noga med att se över flyktingars transportvägar och tanken är att med repression stoppa maffiaorganisationerna som smugglar flyktingar. Tanken om att den egna hårda flyktingpolitiken har lett till att dessa organisationer har fått en ny marknad verkar inte ha slagit dem. Tyvärr finns det massor av människor som tjänar pengar på människors desperation och många dör till exempel i överfyllda transporter. Sedan 1993 har över 2000 människor dött i och omkring EUs gränser i försök att komma till de förlovade länderna. Främst på grund av dåliga farkoster som används och stenhård gränskontroll, militarisering och avvisningar.

Till och med FN, som annars är så försiktiga i sina uttalanden, har i en rapport fördömt EU för åtgärder som gemensamma visumtvång, återgäldandeavtal till många länder som medför direktavvisning, agenter på flygplatser i transitländer som stoppar resande med ogiltiga dokument och böter mot transportbolag som tar ombord människor med ogiltiga dokument. Rapporten påpekar bland annat att om Raoul Wallenberg hade verkat idag skulle han smutskastas som människo­smugglare av EU och den svenska regeringen.

Svensk politik

Först och främst arbetar Sverige för att få flyktingar att stanna i sina hemländer eller i närliggande områden. Så fort det blossar upp en konflikt i ett område införs visumtvång. Länder som kännetecknas av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna har inte tillåtelse att resa in i Sverige eller annat EU-land utan visum. Dessa visum delas knappast ut överhuvudtaget, reglerna säger att visum ska avslås om det finns risk att den personen kommer att försöka stanna i Sverige.

En annan strategi är det så kallade transportörsansvaret, som innebär att det är flygbolagen som har ansvar att kontrollera passagerarna. De har rätt att neka personer att följa med om de inte tror att de kommer få asyl.

Väl i Sverige avslås hälften av de ansökande direkt vid gränsen av Migrationsverket och de går då vidare till utlänningsnämnden och de flesta får avslag även där. 1999 fick Migrations-verket in 11 500 ansökningar och verkställde 4800 avvisningar. Många avvisas eftersom de inte kan säga vilken väg de tog för att komma in i landet eller saknar ID-handlingar. Det ska straffa sig att hålla sig undan eller att lämna ut känsliga uppgifter.

I ett asylärende finns inte formellt två parter som i en domstol, trots att utlänningsnämnden har som uttalat mål att avvisa så många som möjligt. De har också egna förtroendeläkare som ska se till att avvisningen kan verkställas riskfritt, det vill säga att avgöra om transportationen kan verkställas utan livshotande skador, eller att avgöra om någon har tortyrskador, trots att de inte är specialister på dessa områden.

Sverige har fällts sju gånger för brott mot tortyrkonventionen i FN, alltså att man skickat tillbaka människor som med säkerhet kommer att torteras i sina "hemländer". För att försvara sig mot det alltför strama åtagande det är att skriva på barnkonventionen i FN säger utlänningslagen i Sverige att "Samhällets intresse att reglera invandringen är ett sådant viktigt övergripande intresse som kan vägas mot barnets intresse att få vistas i Sverige. En avvisning av en familj måste kunna beslutas och genomföras även om det finns omständigheter i det enskilda fallet som talar för att det hade varit bäst för barnet att få stanna här". Det finns inte heller något i lagen som tar hänsyn till familjer som splittras på grund av avvisningar. Asylsökande får inte heller någon hjälp för traumatiserade barn och barn-psykologer eller psykiatrer finns inte heller, ja, humanism är ordet man kommer att tänka på. Utresebidraget är på 5000 kronor per person men max 30 000 per familj. Omkring 3700 kosovoalbanska flyktingar skulle avvisas våren 1999, men efter en massiv mediauppbackning stoppades beslutet.

Det finns många människor som har lyckats undkomma fruktansvärda förhållanden i sina hemländer. För att komma hit och få ett besked om att de måste tillbaka. En del orkar gå vidare och överklaga och gå under jorden i väntan på ett ändrat beslut. Mellan 2000 och 3000 människor göms idag i Sverige. De gömda står utanför samhället och alla rättigheter och kan inte få tillgång till den rehabilitering de kanske behöver, utan de tvingas att få hjälp av frivilliga. Denna tillvaro är såklart väldigt påfrestande. En del klarar det inte i alla fall utan väljer att ta livet av sig hellre än att skickas tillbaka.

Förvar

Vad gör Sverige då med de människor som har haft fräckheten att komma hit och söka asyl? Jo, det finns fyra förvar där man låser in flyktingar i Sverige, i Stockholm, Göteborg, Malmö och Flen. Dessa förvar har funnits sedan 1997 och liknar fängelser (förutom att de i förvaren inte har rätt till några permissioner alls och att de inte vet hur länge de ska sitta där), men där sitter människor som inte har gjort något brott. Det enda de har gjort är att söka asyl. Enligt Migrations­verket (och polisen) som beslutar om vilka som ska tas i förvar kan de göra detta om till exempel identiteten är oklar och behöver utredas. Detta är dock mycket dubbelt, om man har identitetshandlingar tror Migrationsverket att man inte kan vara förföljd och om man inte har det tror de att man försöker dölja något. Max två veckor får man sitta under denna utredning. De kan också låsa in flyktingar om de tror att det finns en risk att flyktingen ska gömma sig. Då får en person sitta i max två månader, men detta är godtyckligt eftersom länsrätten kan besluta om fler tvåmånadersperioder hur många gånger som helst. Att sitta inlåst är självfallet en traumatisk upplevelse, speciellt om man i sitt hemland blivit utsatt för tortyr eller liknande av myndighetspersoner.

Även barn kan bli inlåsta vid två tillfällen i tre dygn vid varje tillfälle. Ibland väljer man att låsa in bara pappan och splittra familjen. Är detta för barnens bästa, som man talar om i Sverige att man alltid ska se till?

Förut satt de förvarstagna i vanliga fängelser i Sverige och gör det fortfarande i till exempel Storbritannien. Efter kritik mot detta skapade Migrationsverket dessa förvar.

I förvaren ska de alltid upplysas om varför de är där, hur lång tid de ska vara där och att de har rätt till juridiskt ombud. Men de som träffar människor i förvaren vittnar om att de oftast inte fått reda på någonting. Förvaren bygger enligt Migrations­­verket själva på att frivilligorganisationer ger stöd åt de förvarstagna. Frågan är vad de själva ger för stöd.

Kön och homosexualitet

Även fast personer blir kränkta, hotade, misshandlade och torterade på grund av att de är just kvinnor eller homosexuella tas ingen särskild hänsyn till det när beslut om uppehållstillstånd tas. I ett fall hade en man flytt från Iran efter att ha blivit gripen och torterad av polisen för homosexualitet. Om man blir dömd för homosexualitet där grävs man ner till midjan i jorden och stenas till döds. Han blev först avvisad för att de svenska myndigheterna ansåg att det inte fanns några misstankar mot honom i Iran. Detta skrevs om i DN, vilket ledde till att Utlänningsnämnden ändrade sig och beviljade uppehållstillstånd på grund av risk för förföljelse i Iran. Man skrev i motiveringen att ärendet hade fått så mycket uppmärksamhet i Sverige att det därmed fanns risk för att de iranska myndigheterna skulle agera, han fick alltså inte uppehållstillstånd för att han var homosexuell och för hur Iran behandlar homosexuella. Samma sak har hänt för en del kvinnor från bland annat Iran och Turkiet som hotats till döds där därför att de beskylls för till exempel otrohet. En del har fått uppehållstillstånd och då på grund av humanitära skäl. Svenska myndigheter menar att det är det egna landets regeringar som har ansvaret att beskydda dessa kvinnor. De tror inte på människors vittnesmål om vad myndigheterna där utsatt dem för. De tror hellre på sina egna experter som åker dit (män?) och konstaterar att det inte förekommer.

/ Snusmumrikan och Moongoose Från Brand 1, 2001