Från solidaritetsrörelse till folkrörelse

Kategori: PGA, NEAN, EuroMayDay

Efter Göteborg saknar den svenska delen av den globaliseringskritiska rörelsen tydliga idéer om fortsättningen. En stor del av energin har gått åt till att analysera och försöka komma fram till vad det var som hände, varför det hände och hur man ska ställa sig till det. Nu gäller det att se framåt. Vi måste arbeta på nya sätt och rikta oss mot nya grupper i samhället.

En annan värld är möjlig

Innan den globaliseringskritiska rörelsen växte fram i slutet på 90-talet var det tyst om de internationella rättvisefrågorna. Nu är sökarljuset inställt och de stora handelsorganisationerna, Internationella Valutafonden och Världsbanken tvingas att putsa bort de värsta delarna i sina strukturanpassningsprogram, börja diskutera skuldavskrivningar och liknande kosmetiska åtgärder.
Lika tyst som det var om de globala orättvisorna, lika tyst är det om de sociala frågorna i vårt eget samhälle. Trots att alla ser problemen med den slimmade ekonomin i kommuner och landsting tycks ingen vilja göra nåt åt det. Trots att alla ser att det råder ett demokratiskt underskott med politisk apati som följd, så tar man inte tag i det. Antingen vill man inte, eller så saknar man förmågan. Där står den parlamentariska demokratin idag. Politikerföraktet växer och i vassen lurar extremhögern, redo att hugga till.

Ett annat samhälle är möjligt

Det är lätt att åka till Porto Alegre och solidarisera sig med problem och rörelser långt bort, på andra platser än där man lever, bor och arbetar. Det är i och för sig väldigt bra, om man samtidigt inte glömmer att globaliseringen och den nyliberala politiken även har drabbat vårt samhälle hårt. Systematiska privatiseringar, nedskärningar i den offentliga apparaten, social utslagning, segregering, utbrändhet, arbetsskador, ett ökande drogmissbruk, låga löner, alla är de tydliga indikationer på att vårt samhälle står under attack från samma krafter som verkar ute i den ”stora världen”. Om den globaliseringskritiska rörelsen inte upptäcker detta faktum och tar konsekvenserna av det kommer man att hamna i en trovärdighetskris där man samtidigt ropar efter global rättvisa men struntar i rättvisan på hemmaplan.

Peoples Global Action

Detta är frågor och tankegångar som under en tid också diskuterats i den europeiska delen av PGA – nätverket. PGA är ett internationellt nätverk av gräsrotsrörelser. I nätverket ingår allt från tunga bondeorganisationer i syd till små aktivistgrupper i Europa och USA. Initiativet till det som kom att bli PGA togs i samband med en solidaritetskonferens i Spanien 1997. Sedan dess har nätverket vuxit och blivit allt mer livaktigt. Man har årliga världsomfattande möten där man diskuterar olika frågor.

Det har bland annat funnits en kritik mot ”summithopping”, det vill säga att aktivister hoppar från toppmöte till toppmöte och demonstrerar. Kritiken är väl inte helt rättvisande. Men det finns också en kärna av sanning i den, nämligen att protester runt toppmötena bara är symbolhandlingar och att den globaliseringskritiska rörelsen, om den fortsätter på den inslagna linjen, riskerar att reduceras till detsamma.

Consultas - Rådslag

Tankar på att arbeta på ett annat sätt har vuxit fram. Blickarna har riktats mot Chiapas och hur zapatisterna har jobbat med så kallade consultas, bland byarna där. Det arbetet har, i korthet, fungerat så att zapatisterna gått ut till byarna och försökt få igång lokala byråd. I de byar där detta har fungerat har byråden själva, genom folkomröstningar, beslutat vad de tycker är viktigt för byn och de har sedan försökt att genomföra det, helt vid sidan av den lokala borgmästaren eller hövdingen. Man har byggt upp en reell demokratisk motmakt till den formella. En av de bärande tankarna i consulta-idén är att aktivister söker upp redan existerande strukturer. Istället för att säga det politiska aktivister brukar säga: Vi vet! Följ oss! frågar man i consultan: Vad vill ni? Vi följer er! Kanske är det så att den politiska riktningen inte alltid blir den man tänkt från början, kanske inte heller resultatet men det är inte heller det viktiga. Det viktiga är organiseringen och den insikt som väcks om att en förändring av tillvaron är möjlig om man går ihop och jobbar tillsammans.

Tänk globalt - agera lokalt

Under hösten 2001 skickade två spanska grupper inom PGA ett upprop som uppmanade nätverkets olika organisationer att starta den Europeiska Sociala Consultan.
Förslaget från Barcelona och Madrid säger egentligen inget annat än att en förändring av samhället måste till, och att man måste jobba mycket grundligt, mycket långsamt och på bred front. De skissar upp ett scenario där aktivister runt om i Europa börjar arbeta med en mycket decentraliserad och demokratisk organiseringsprocess där man studerar och gör diagnoser över hur kapitalismen och nyliberalismen slår mot våra samhällen. En annan sak de trycker på är att denna politiska process, till skillnad från den nuvarande, måste vara lättillgänglig, enkel att förstå, rolig, spännande, övertygande och utmanande, annars kommer inte folk att haka på.
I ett senare skede kommer det ögonblick då man genom sin kunskap, genom sin organisering, ihop med andra människor, tillsammans försöker att utmana det rådande samhällssystemet.

Återorganisering

De som allra bäst behöver politiken är oftast de sämst organiserade. De är fattiga, de är dåligt utbildade, de slår mot varandra istället för att rikta sin vrede uppåt. Med politiken som verktyg har dessa grupper en möjlighet att förbättra sin livssituation, att skaffa sig ett värdigt och bra liv.
Det är därför som de nyliberala makthavarna, i sin strävan att öka klyftorna i samhället, har avhändat politiken makt till förmån för ekonomin. Ekonomin går alltid före allt annat.
Den nyliberala strategin i kombination med socialdemokratins kapitulation har lett till att arbetarklassen idag är i princip lika oorganiserad, splittrad och skiktad som den en gång var när den växte fram i mitten på 1800-talet. Det som nu behövs är en återorganisering liknande den som ägde rum vid arbetarrörelsen framväxt.
Då var arbetsplatsen det ställe man valde att föra slaget på eftersom det var skärningspunkten, frontlinjen, mellan arbete och kapital. Nutidens slagfält är överallt, vi ställs mot samma marknadsmekanismer överallt. Kapitalets logik styr inte bara på jobbet utan även på arbetsförmedlingen, i grundskolan, inom akutsjukvården, kollektivtrafiken, boendet och äldreomsorgen. Vi måste följa med och hitta nya arenor för diskussioner, visioner och motmakt.

Sociala consultas i Sverige?

Människor känner sig, med rätta, maktlösa. De flesta människor vill inte känna sig maktlösa. Det är här den sociala consultan tar sin början, i att inte vilja vara maktlös. Att samla folk, ge människor ett forum där de kan diskutera vad som saknas i deras arbete, bostadsområde, vårdcentral, skola, ja deras liv. Med andra ord, samla folk för att diskutera det som politik egentligen handlar om, makten över vår tillvaro och sättet vi lever på. Att samla människor och påbörja diskussionen är ett första steg. Nästa steg är att börja ta makten över sitt eget liv och tillvaro. Sätten att göra det är många. Ett är att utifrån consultan bygga vidare och skapa ett Socialt Forum, en sorts alternativt kommunfullmäktige, där viktiga frågor diskuteras och beslutas av de människor som berörs av besluten.

Alla kanske inte vill men alla ska kunna

Alla är inte intresserade av att delta i samhällsbygget men alla ska ha en möjlighet att kunna göra det om de vill. Detta är en grundtanke som borde genomsyra ett demokratiskt samhälle. Tyvärr är så inte fallet. Men partipolitikens svek mot demokratin innebär också en möjlighet. Den globaliseringskritiska rörelsen tog sig an frågan om de globala orättvisorna med stor entusiasm och idérikedom. Nu måste vi ta oss an samhällsfrågorna med samma goda humör. Kan vi få igång en demokratiseringsprocess i en kommun eller kommundel? En verkligt demokratisk motmakt som utmanar och ställer de viktiga frågorna, så är chansen stor att det kommer att ge eko i Sverige, på precis samma sätt som händelserna i Seattle satte fart på den globala organiseringen. Stenen sätts i rullning.
Antar vi utmaningen, lyckas vi, kan vi förvandlas från att vara en inte alltför stor solidaritetsrörelse, till att bli en riktig kraft, en folkrörelse för demokrati och rättvisa.

Consultagruppen Huddinge-Flemingsberg