"Vi ser gatorna som vårt forum" - Intervju med Malmöreclaimets arrangörsgrupp

Kategori: Intervjuer

Motkraft: Vilka är ni?

Charlotte: Vi är Reclaim The Streets Malmö, en grupp på ett tiotal personer ur den utomparlamentariska miljön i Skåne. Vi kommer från olika andra grupper och vissa av oss har varit med och styrt upp gatufester förut.

Motkraft: Varför styrde ni upp ett Reclaim The Streets?

Charlotte: När det blev känt att ESF skulle komma till Malmö så såg vi tidigt vilken agenda kommunen, sossarna och vissa av facken hade. De vill marknadsföra Malmö som en fairtradecity-stad och det är sån jävla bullshit. Dessutom har de utmålat ESF som någon slags kulturgrej, ett jätteevenemang som är bra för Malmö som arrangörsstad, som något de kan tjäna på i framtiden. För dem handlar det inte alls om samhällsförändring.

Johnny: Sossarna försöker måla ut sig själva som någon slags opposition i Malmö, vilket de ju absolut inte är. Mycket av det sossarna gör i Malmö är något de kanske tror är rättvisa men det är inget annat än ren ondska. De snackar om arbetets gemenskap och om integration, de tvingar folk att jobba gratis för kommunen för att integreras i samhället. AUC är också ett integrationsprojekt, deras integration handlar om att integrera folk i arbetsmarknaden, att göra folk till löneslavar.

Charlotte: Tanken med en gatufest är ju att folk ska kunna delta i en politisk praktik, inte bara sitta och lyssna, det var därför vi valde gatan som forum. Vi kom med en tid och en plats och sen kunde folk komma dit och göra vad de ville.

Emelie: Det var en grej som bara kändes så jävla rätt. Och sen när vi hörde, från en som var insyltad i det officiella ESF, att det skulle vara politikernas värsta mardröm med en gatufest under fredagskvällen på ESF fanns det ju ingen tvekan längre.

Johnny: Vi ser gatorna som vårt forum, det är dit vi kan ta våra kamper och konflikter, samhället är fullt av motsättningar mellan oss och de som har makten. Vi ville göra någonting för folk i Malmö, med en lokal anknytning.

Emelie: Under ESF pågår det alltid en massa diskussioner och paneldebatter, men mycket är så långt borta från min verklighet, och dessutom med ett sånt språkbruk att jag knappt förstår vad dom pratar om.

Johnny: Det är lätt att diskussioner bara kommer att handla om saker som händer i en annan del av världen, abstrakta grejer. Rättvisa i en annan del av världen är lätt att snacka om men när det handlar om rättvisa här hemma, i vår stad, så har de inte så mycket att säga.

Emelie: Så funkar det alltid inom den parlamentariska vänstern, när det handlar om saker på andra sidan jorden är det lätt att snacka och förespråka det ena och det andra, men några krossade bankfönster här i Malmö får folk att fullständigt gå i taket.

Charlotte Givetvis vill vi förändra hela världen, alltså krossa kapitalismen globalt men internationell solidaritet får aldrig bli en bekväm ursäkt för att inte jobba med frågor i sin vardag. Det är skillnad på solidaritet och bistånd.

Motkraft: Det har snackats en del våld och att en bank fick rutorna förstörda. Vad har ni för syn på våld?

Charlotte: Tycker vi att det är våld att slå sönder en bank? Att förstöra saker? Man kan ju sätta det i relation till annat.
Johnny: Vår tanke har ju hela tiden varit att styra upp en fest som tar sig stora friheter. Där vi inte behöver ta nån skit från snuten, eller från nån jävla chef, eller från några muppiga politiker som försöker styra över våra liv.
Emelie: Vi ville att folk skulle ta med sig sina konflikter dit, inte bara sina dansskor. Vi vill äga den där gatan!

Charlotte: Och det gjorde vi fanimej!

Motkraft: Vad har ni för kommentarer om den nya polistaktiken (som innebär mycket civilspan, dialog och korta intensiva insatser mot pådrivande delar av folkmassan)?

Charlotte: Ja, det var ju mycket snack i media om att snuten inte gjorde någonting, att ledningen var helt mesig och inte vågade göra sitt jobb. Men både de och vi vet ju hur det verkligen var.

Emelie: Hade de gått in i vår fest, då hade Malmö brunnit.

Johnny: Då hade dom fått se på kravaller. Och Ilmar Reepalus deltagande i demonstrationen nästa dag hade blivit till en ödesmarch genom en rykande stad med gråtande poliser på trottoarkanterna och sönderslagna rutor i hela jävla city.

Charlotte: Vi hade grupper som pekade ut civilpoliser under festen, och då vågade de inte göra annat än att dra tillbaka dem.

Emelie: Den här dialogen som det snackats så mycket om i tidningen var ju inget annat än ett skämt. Så länge dom tjänade på det så upprätthöll de dialogen med oss men så fort de inte tjänade på det längre så struntade de i alla överenskommelser och plockade fram sina kravallsnutar. Det var ingen vacker syn.

Johnny: Vuxna män med tjack rinnande ur näsorna och uppspärrade ögon som lyste av galenskap.

Charlotte: Den här taktiken är vad vi förstått framtagen för huliganmobbar i samband med fotbollsmatcher, men vi funkar ju inte så. Vår plan för att komma undan med detta var att helt enkelt vara så många att de inte skulle kunna peka ut folk. Att det inte skulle finnas nån tydligen uppdelning mellan de militanta och de vanliga demonstranterna. Dessutom var de ju som sagt tvungna att skicka iväg sina civilsnutar. Så de visste inte vilka de skulle gripa, de hade ingen koll på oss.

Motkraft: Kan ni berätta lite mer ingående, för de som inte var där, hur gatufesten gick till?

Emelie: Vi bestämde på ett tidigt plan att vi ville samlas utanför stadshuset. För det är där inne politikerna håller till, och vi hatar dem.

Johnny: Ja fy fan, det gör vi verkligen.

Emelie: Men det är också en plats i centrala Malmö, nära Södra Förstadsgatan, Malmös motsvarighet till avenyn.

Johnny: Vi hade två olika ljudbilar som samlade upp folk på två olika platser innan festen började. Ungefär samtidigt kom ljudbilarna från olika håll med varsin stor uppsamling av människor till stadshuset, där det också hade samlats väldigt mycket folk. Sedan var det fet fest i tre timmar. Festen förflyttade sig stadigt längs Föreningsgatan in mot centrum. När vi närmade oss Triangeln ställde snuten upp sig i vägen för oss och då kände sig folk provocerade och hotade och det blev en kort konfrontation med polisen.

Emelie: Det har snackats mycket om att saker gick sönder, men det var egentligen bara en bank och kommunens arbetsintegrationskontor som fick sina rutor sönderslagna. Ett gäng bilar brann också under natten. Men vad är en sönderslagen ruta eller en brinnande bil mot att jag tvingas gå upp skittidigt varje morgon för att slita ihjäl mig på nått jäkla skitjobb där chefen hatar mig och lönen bara räcker till skitmat och att betala en överhög hyra och där min kropp drabbas av förslitningsskador och jag blir puckelryggad innan 45. Bull alltså.

Johnny: Vi var 2000 personer på festen och vi hade jävligt kul! Säkerligen dem som kastade sten också. Vi vill också påpeka att vi inte hade några hemliga planer på våld men när snuten beter sig aggressivt så reagerar folk.

Charlotte: Det finns ju olika sätt att utrycka sin frustration på. Vi tänker inte ta avstånd från någon skadegörelse. Däremot var det riktigt trist att folk började slåss med varandra. Om vi vill få någonting gjort måste vi fatta att vi måste vara enade och kämpa tillsammans.

Emelie: Det är jävligt tråkigt att folk beter sig som idioter och går med kuken först. Vi har diskuterat det här med våldsromantik och machoideal inom gruppen och det är väldigt trist när folk inte agerar kollektivt mot polisen men det är jävligt mycket värre med folk som tror sig ha någonslags moraliskt överlägsen ställning. Man är inte någons kamrat när man trampar på folks händer när de försöker försvara sig mot polisens angrepp genom att bryta upp stenar. Det är absurt att snacka om ickevåld och samtidigt riva av folk sina maskeringar inför en massa fotograferande journalister.

Charlotte: Alla har de militanta att tacka för att det blev nån fest överhuvudtaget, utan en rejäl hotbild hade snuten gått in och sabbat allt utan att blinka.

Motkraft: Vad har ni för tankar om framtiden?

Johnny: Vi är så nöjda med vad vi har åstadkommit så vi skulle lätt kunna tänka oss att styra upp fler såna här grejer. Vi är inte någon sluten organisation, alla som känner för att jobba med det här ska känna sig välkomna.

Charlotte: Det krävs mycket folk för att styra upp en så här grej, vi hade aldrig kunnat göra det utan en massa människor, ljudtekniker, artister, konferencierer, folk som haft koll på polisen, folk som spelat volleyboll och dansat, dj’s, chaufförer, alla som har hjälpt till att sprida affischer och klistermärken i stora mängder, alla som kom dit överhuvudtaget såklart!