"Det är ju godtyckligt vad som är en vänsterextremist. Man kan inte slå upp det i Svenska akademins ordlista" - Intervju med Niklas Svensson om kartläggningen av autonoma vänstern

Kategori: Intervjuer

Motkraft: Kan du berätta lite om din journalistiska bakgrund.

Niklas Svensson: Jag kom till Expressen 1993 första gången då kom jag från tidningen Värnpliktsnytt, där jag gjorde värnplikten. Och innan dess har jag jobbat på lokaltidningar i Blekinge, dock inte som fast anställd. Första gången som jag fick ett riktigt jobb var när jag kom till Expressen 1993. Så var jag här i elva månader, blev utlasad i oktober 1994. Då började jag på metro under tiden jag var utlasad. Sedan sade jag upp mig från Metro och gick tillbaka till Expressen. Så jag har varit fast anställd här sedan april 1996.

Hur gick det till när ni bestämde er för att göra den stora kartläggningen av högerextremister?

Det gick till ungefär så här att tidningsutgivarföreningen, som består av chefredaktörerna för de största tidningarna, på deras första möte som var på försommaren maj/juni 1999 så föreslår Anders Gerdin, chefredaktör för Aftonbladet, att chefredaktörerna ska gå samman och skriva ett debattinlägg som publiceras gemensamt samma dag. Och där sås fröet. Sedan utvecklar Mats Svegfors den iden. Vem fan bryr sig om vi skriver ett debattinlägg, några gamla jävla gubbar som är sura och dryga.

Niklas hugger tag i Expressens dåvarande ansvariga utgivare Joakim Berner, som går förbi och ber honom berätta bakgrunden.

Joakim Berner: Anders Gerdin ringde mig, då var jag på DN, och frågade jag ville vara med och göra en gemensam granskning av nazismen i Sverige utifrån de här dåden som hade varit mot journalister, det var ju också hot och misshandel. Och då sade jag till honom, jag ser att du har ett egenintresse i det här [Efter skandalen med nazihotbilder kopplade till Aftonbladet – Motkrafts anmärkning], men samtidigt tycker jag att idén är bra så att jag stödjer den. Och då skickade han och jag en inbjudan till Aftonbladet och DN, så klart, och Expressen, Svenskan, Arbetet, Sydsvenskan och GP. Vi träffades alla och tyckte det var en bra idé. Sedan så kom Kurdo Baksi från Svartvitt och sade, ”jag har ett upprop här, vill ni skriva på det” och då skrev jag på det och Gerdin och Svegfors. Då uppfattade de andra chefredaktörerna det här som ett svek och uppfattade att vi hade gjort det här bakom ryggen på dem, och valde då att dra. Och så fanns det de som var kritiska till publiceringen.

Niklas Svensson: Jag kom inte in på det här förrän i slutet på juli, början på augusti, då kommer Staffan Thorsell till mig och frågar… han och PM Nilsson, ledarskribenten på Expressen, och de var då de enda informerade om att det här projektet var på gång, och då fick jag frågan eftersom jag skrivit en del artiklar om nazisterna tidigare om jag kunde gå in i det här då. Och jag tyckte det lät skitspännande och bara det faktum att få jobba med de andra tidningarna, det var ju ett helt unikt tidningsprojekt, det insåg man ju redan då. Oavsett vad man kom fram till så var det ett unikt tidningsprojekt - det har aldrig skett förut, det kommer aldrig ske igen. Då träffades vi en första gång i Svenska dagbladets lokaler, i deras representationsvåning. En reporter från varje tidning och en arbetsledare från Svenska Dagbladet. Och sedan var det som Joakim sade, då kom det här med Kurdo Baksi, flera av tidningarna hoppade av. Expressen, Aftonbladet, DN och Svenskan var kvar. Arbetet gick i gång intensivt i mitten på september.

Hur genomförde ni kartläggningen?

Rent praktiskt så satt vi i en hyrd lokal i ett företagshotell vid Centralen. Vi började alla fyra med att vända oss till alla tänkbara källor som vi hade och samla in namn. Namnlistor rakt upp och ned. Namnlistor från olika sammanhang. Det var en jävla massa informatörer så att säga och listorna kolliderade med varandra. På så sett fick vi in två hundra namn. Sedan var ju frågan, ska man vara efterklok så valde vi nog, tycker jag, lite fel arbetssätt. Vi valde i och för sig det mest effektiva, men också det mest tidskrävande och mest omfattande. Vi började utifrån, vi började med att begära in domar. Vi hade ju deras personnummer, vi vände hos helt enkelt till tvåhundra domstolar i Sverige med listor, begäran om utlämnande av allmän handling. Vi gjorde det på alla personer vi hade. Det gjorde att vi plötsligt satt med tiotusen a4-sidor, kopior på domar, material som i inköp kostat 20-30 000 kronor. Alltså det var hög på hög med bara domar, en enorm jävla mängd papper. I det skedet hade vi ingen uppfattning hur många som skulle hängas ut. Vi visste heller inte, vi hade då i det läget inte bestämt kriterier heller, utan det var i det skedet vi började diskutera kriterier. Och det var ju någonting som var otroligt komplicerat och krävde jävligt mycket tid innan vi hade ett förslag att lämna över till chefredaktörerna om vilka kriterier som skulle gälla. Det var viktigt att vi hade tydliga kriterier och att verkligen inga oskyldiga skulle hängas ut. Så sades det.

Vilka kriterier använde ni er av?

Kriterierna var dels att personen skulle vara dömd för rasistiska brott de senaste två åren och det inkluderade även hets mot folkgrupp. Dels skulle personen vara över 18 år. Då insåg vi ju snabbt att vi missar alla uppviglare, vi missar Erik Blücher till exempel. Så vi lade till begreppet uppviglare som ett kriterium. Och i det sade vi att om vi kan visa att de aktivt försöker värva fler medlemmar till den nazistiska rörelsen, genom att till exempel driva en hemsida eller genom att leda en demonstration så skulle man falla in i granskningen under dem kriterierna. På så sätt kom vi åt till exempel Erik Blücher.

Det var många som kom in under det kriteriet.

Ja, det var ett gäng. Hur många det var det minns jag inte men det var väl ett 10-15-tal personer som inte var dömda. Visserligen hade många av dem varit åtalade men brott hade inte kunnat styrkas eller de hade frikänts i andra instans. Sedan kanske man glömmer bort, och jag vill gärna glömma bort det, att vi hade mc-killar med i den här granskningen också. Det var en diskussion om det i inledningsskedet, jag var motståndare till det hela vägen. Jag tyckte det var fel att ha med mc-killar, men idag pratar man om det som nazistprojektet ändå, tack och lov, för att det gav en felaktig bild och det gjorde verkligen jobbet ännu svårare för att då var vi tvungna att lägga ner en helvetes massa kraft också, så att vi inte missade en massa mc-nissar. Det komplicerade också arbetetsättet och gjorde det ännu tyngre.

Det vi borde ha gjort kanske, hade varit att koncentrera oss på vilka är de tydliga nazistledarna i dag . börjat så att säga inifrån och gå utåt. Vi började utifrån och gick inåt, och det var ett mastodontprojekt som fyra reportrar under två månader knappt klarade av. Jag tror inte, men det är jag inte säker på, att vi missade några extremt viktiga personer i den uthängningen, men vi kan ha missat några som definitivt borde ha varit med. Visst.

Jobbade du på samma sätt med vänsterkartläggningen?

Sedan vänstergranskningen var ett betydligt mindre omfattande arbete. Vi arbetade på ett helt annat sätt. Vi var tre reportrar, jag och två vikarier. En från Göteborg och en från Stockholm som skulle hjälpa till med detta. Där började vi inte med att samla in några namnlistor, utan vi började helt enkelt med att för det första begära in alla domar och förundersökningar från Göteborg. Jag plockade in dömda personer, personer som dömts för brott i samband med olika vänsteraktioner under hela nittiotalet. Och till min hjälp hade jag, vilket också framgick av artiklarna, till viss del Anna-Lena Lodenius och hennes man. De hjälpte till på så sätt att vi fick kopiera en del av deras domar som de hade. Båda har extrem koll på nazister och högerextremister historiskt sett, de har inte alls samma koll på vänstern. Men en del.

Och på motsvarande sätt som vid nazistprojektet så vände vi oss till personer som kunde tänkas veta någonting. Men vi vände oss inte, vilket har antytts någonstans, vi vände oss inte till några högerextremister för att få hjälp i att kartlägga vänsterextremister. Definitivt inte.

Jag hade en arbetsledare som hette Fredrik Sjöshult, biträdande nyhetschef. Och uppdraget från början från Joakim tolkade jag som att vi skulle göra någon slags motsvarande granskning, fast som en snabbgranskning, av extremvänstern på motsvarande sätt som med nazisterna. Så blev det ju sedan inte. Och det är ju Joakim Berner som är ansvarig utgivare. Jag tyckte att det i första hand var en trovärdighetsfråga, att om vi nu anser… för det var det viktiga när det gäller nazistuthängningen att faktiskt kom fram till att de här personerna ansåg vi vara ett hot mot demokratin. Men min första fråga när vi skulle börja jobba med vänsterextremisterna var, anser vi att de är ett hot mot demokratin. Och vi kom fram till var att, ja, vissa element kan utgöra ett hot mot demokratin. Då anser jag att samma kriterier borde ha gällt och det var mina argument. Och det som sen gjorde mig förbannad när det inte blev så. Men i varje fall, det blev en granskning och den byggde inte alls på en lika stort basmaterial eller faktaunderlag som vi hade i nazistprojektet, av naturliga skäl.

Hur stort basmaterial blev det då?

Det beror på hur du menar. Vi gjorde ungefär 30-35 intervjuer. Vi kontaktade alla vänsterorganisationer som har hemsidor och mailadresser publicerade på nätet. Vi intervjuade väl representanter för 5-6 organisationer, personer som stod öppet för sina åsikter och de här organisationerna. Av de här organisationerna plockade vi bort 3-4 intervjuer som vi inte använde, för att de företrädde organisationer som bestod av två personer och tre personer. Vi insåg ganska snabbt, eller jag gjorde det i alla fall, insåg ganska snabbt att de ser mycket större ut på nätet än vad de är i verkligheten. Alltså det är jävligt duktiga killar och tjejer som sitter och gör hemsidorna, vilket ger intrycket att helvete, det här är en stor rörelse. Men jag fick uppfattningen att så är det inte. I flera organisationer är det kompisgäng, fem sextonåringar som har gjort en hemsida och som inte vet vad de står för och som inte tyckte likadant ens. Jag var med och gjorde ett par av intervjuerna och ett par av mötena var helt absurda, där två-tre representanter kommer från en sådan här liten organisation. Och man ställer någon fråga och genast börjar de argumentera mot varandra istället för med mig. Så sådana fick vi ju då plocka bort. Sedan hade vi ju en av reportrarna i gruppen, Anna Wieslander, hon var alltså vid två olika tillfällen nere i Östergötland. Östergötland var ju extremt intressant eftersom husockupationen kom att utgöra en del av granskningen. Och där fanns också många personer och de personerna tyckte vi var intressanta om de nu hade dykt upp på fler ställen. Var de dömda för fler brott än husockupationen räknade vi dem som intressanta. Så hon var därnere och pratade med folk, bland annat flera tre eller fyra av de dömda husockupanterna. De träffade vi, någon av dem hade varit i Göteborg, en av dem påstod sig vara AFA-aktivist och gått i svarta blocket i Göteborg. Det var en tjej som jag tror var anonym i texten, som begärde anonymitet. Men i domar räknat, säg att det handlade om vad gäller de personer vi tittade närmare på kanske var hundra personer. Vad gällde nazisterna så gällde det femhundra. Men totalt så handlade det om ett hundratal ungefär.

Sedan blev det ju då en diskussion om de här artiklarna som vi publicerade där vi påstod oss ha gjort en undersökning om föräldrars ekonomi och så där, och medelklass och allt sånt. Där var underlaget större än de hundra personerna.

Hur många rörde det sig om där?

Där rörde det sig om kanske det dubbla. Och de hundra, säg att hälften av dem var dömda för brott. Den andra hälften var inte dömda för brott utan hade bara varit misstänkta för brott. Det framgick inte. Och där ska vi vara så ärliga idag, och vara självkritiska, det borde givetvis klart som helvete ha framgått av artikeln vad för underlag vi hade till den undersökningen för annars blir inte den undersökningen trovärdig. Det tycker jag också. Vi skulle ha nöjt oss med dem som varit dömda för brott som vi ansåg då… Det blir ju en bedömningsfråga också, för att det är klart som fan att alla anser inte att de vi kallar för vänsterextremisthotet, att om man är dömd för att ha deltagit i en olaglig demonstration som har urartat, så är det jävligt många människor som tycker att man inte är vänsterextremist bara därför. Så den här stämpeln ”Expressen granskar vänsterextremismen”, ja det gjorde vi till viss del. Jag påstår inte att det var den bästa undersökningen som har gjorts och den bästa kartläggningen som har gjorts. Jag tycker att resultatet som vi kom fram till efter nazistkartläggningen var betydligt bättre. Men det beror på att vi hade för kort tid, vi var tre reportrar. Jag ville ha längre tid på mig.

Varför stoppades uthängningen?

Nja, stoppades och stoppades…

Den var ju redan puffad för.

Nja, den var inte puffad för en uthängning.

Det står ”I morgon: Extremvänsterns våldsamma frontfigurer i stor kartläggning. Aktivisterna berättar om varför det är okej att kasta sten.”

Det står ju inte att vi ska publicera namn och bild, så det hade vi inte lovat. Men alla tolkade ju naturligtvis rutan så. Jag visste redan i det läget att det inte skulle bli namn och bild. Vi fick ju veta det några dagar innan att det blir ingen namn och bild. Men den motiveringen att Joakim inte tyckte att de här utgjorde ett hot mot demokratin.

Men det var klart för en uthängning redan innan, som ni hade förberett.

Nej, men vi hade ju underlag för ett sextiotal personer, mellan sextio och hundra, där det fanns underlag på personerna. Om det sedan hade räckt enligt de gamla kriterierna att hänga ut, hur många som hade blivit kvar av de här hundra, har jag ingen aning om. Det kanske hade rört sig om tio eller femton, eller något sånt. Det är klart, hur skulle man se på dem som dittills hade dömts i Göteborgs tingsrätt till långa fängelsestraff. Jag hade argumenterat för att de som dömts till långa fängelsestraff i Göteborg i en svensk domstol, att de skulle ha publicerats med namn och bild. Det hade jag argumenterat för om det hade blivit ett sådant läge. Och då genast där haft tio personer i ett sådant läge.

De dömda från Göteborg hade ju givit en väldigt godtycklig bild...

Att bara publicera dem ja. Definitivt. Och det är ju flera personer som dömts i Göteborg hade ju inte dömts sedan tidigare. Nu gick det ju aldrig så långt om att vi hamnade i en argumentation om vilka vi skulle hänga ut, det gick aldrig så långt eftersom vi fick beskedet att det blir ingen uthängning. Och då kunde vi lägga en del av det åt sidan, vi behövde inte koncentrera oss lika mycket på plocka fram varje litet bevis på dessa personerna. Det var ju otroligt viktigt under arbetet med nazistprojektet till exempel, då vi hade Peter Danowski, Sveriges främsta tryckfrihetsexpert. Han granskade vartenda jävla ord som vi skrev, den 30 november 1999. Var enda formulering, vart enda kommatecken var granskat. Sedan visade sig att i allt det materialet så upptäcktes ändå två fel som rättades jävligt snabbt, trots att Sveriges främsta, och trots att fyra chefredaktörer och en arbetsledare och fyra reportrar gått igenom materialet tjugo gånger så fanns det två små fel men det var två små petiteser i sammanhanget.

Men här kom ju inte ens någon uppföljningsartikel, om det var tänkt som en allmän artikel utan uthängning. Varför stoppades det, om det inte var en uthängning?

Ja, vad fan ska jag svara på det. Jag kan inte riktigt svara på det. För vi var klara med allt material när vi körde igång publiceringen och jag tog då ledigt och åkte bort, jag hade jobbat så jävla mycket. Men det är ju klart, jag frågade ju, och den förklaring som jag tror är den sanna, och sedan får du ta den för vad det är, är att det var ett internpolitiskt problem liksom. Att en person skriver så här dag ett, och så dag två… ja, vi hade ingenting dag två, och sedan drog det igång igen dag tre. Nej, fan också. Jag vet inte riktigt varför det inte kom någonting, för någonting borde ju ha kommit. Det borde ha kommit en ursäkt i alla fall.

Joakim Berner skrev i en krönika i Expressen en vecka efter att materialet inte höll på de personer som var tänkta att outas.

Just det, det är riktigt. Det han då menade att det inte höll, det var att det enligt hans mening inte var så tydligt att de utgjorde ett hot mot demokratin. Och sedan ifrågasatte han ju vårt underlag vad gällde de här personerna. När vi kunde på vissa personer visa att de var dömda tre gånger, och visa förundersökningarna så menade vi, ja men här har vi ju hela underlaget. Ska vi söka personen och intervjua honom också? Då hade vi ju verkligen ha haft allt underlaget, men han tyckte ändå inte att det räckte för en uthängning. Men sedan som kom ju ändå den här kartläggningen, den kom flera dagar senare anonymiserad.

Så det fanns en grupp på 10-15 personer klar för uthängningen?

Men observera nu. Vi hade ännu inte gjort i gruppen, jag och de andra två reportrarna. Den uppdelningen hade vi inte gjort i det här läget. Vi hade inte lagt de här i uthängningshögen och de andra i outhängdahögen. Men vi hade ett mappsystem med personerna som vi hade granskat, av rent arbetsmässiga sorteringsskäl. Man var tvungna att få kontroll över materialet. Och då hade vi mappar med olika personer, alla vi hade granskat, alla vi hade fått in domar på, som hade något kriminellt förflutet. Men det är omöjligt att säga hur många som kunde ha hängts ut, eftersom det ändå är ansvarig utgivare som bestämmer och han ansåg att ingen kunde hängas ut. Och där är det på något sätt punkt slut liksom.

Det fanns alltså hundra pers som ni grävde mer på.

Ja, säg att det var träffar på en hundra personer, och då menar jag att de var dömda för brott. Och då menar jag inte fickstölder eller snatteri utan vänsterrelaterade brott om du så vill, dömda för att ha sprejat ner skyltfönster eller slagit in en ruta hos pälshandlaren i Linköping. Det var ju tre killar som var misstänkta för McDonalds-branden i Linköping, som friades. Av dem var ju två dömda för andra brott, medan den tredje inte var det. De fanns ju också med bland de här hundra men hade ju aldrig nått upp till kriterierna att hängas ut, ens i min värld. Och sedan så fanns ju bland de här hundra personer som har uttalat sig i organisationers namn. Personer som vi säkert kunde koppla till till exempel AFA, vilket ju inte är särskilt enkelt att koppla någon till AFA, men vi kunde göra det i några fall. Man kan ju göra det om någon säger att jag har varit med och gjort den här hemsidan, alltså uttalade som vi ansåg vara vänsterextremister. Men det är ju ändå godtyckligt på sätt att, vad är en vänsterextremist. Man kan inte slå upp det i Svenska akademins ordlista och få ”detta är en vänsterextremist”. Kriterierna finns ju ingenstans, utan kriterierna måste vi göra själva. Och går du ut och frågar hundra personer på stan vad en vänsterextremist är för dig, så kommer många att svara att de där jävlarna som var i Göteborg, dom var ju vänsterextremister.

Vad gäller till exempel DN-ockupationsdomen, den tog vi ut och kollade dem personerna. Det fanns någonting i Malmö i början av nittiotalet med en jävla massa personer, som dömdes för något olaga intrång, de tog sig in på socialdemokraternas partikansli eller om det var Folkets hus. Det tog vi också ut för att kolla om de var dömda senare.

Det var på den här bredare kategorin på tvåhundra personer som ni kollade föräldrarnas inkomster på, i artikeln om aktivisternas klassbakgrund som publicerades.

Det var hundra till. De var personer som deltagit i mer en ett tillfälle. Där vi kunde belägga att de hade kopplingar till extremvänster. Till exempel att identifierats vid mer än en demonstration, eller vid mer ett tillfälle där polisen varit. Alltså personer som på något sätt framträtt tillsammans med de dömda eller hur du nu vill formulera det. Och vi borde absolut ha varit tydligare med det i tidningen?

Beställde ni passfoton på dessa personer?

Nej, vi beställde en del passfoton, det gjorde vi. Vi beställde passfoton på, jag minns inte hur många. Vi beställde på dem som dömdes i Göteborg, men vi har ju som en av de få tidningarna valt att inte publicera deras namn. Det är möjligt, jag minns inte säkert. Jag beställde passfoton vid ett par tillfällen, men det var inga mängder på det sättet. Vi beställde inga hundra passfoton eller tvåhundra.

För jag har tagit fram dina passfotobeställningar, de är offentliga handlingar. Här kommer en massa namn, dessa är inte dömda för något. De är Linköpingbor och flera av dem är inte ens vänster. Du säger att du inte tagit emot uppgifter från nazister till kartläggningen?]

Nej, det hävdar jag.

Det här är namnen från en nazisthemsida i Linköping. Jämför listan med din beställning. Din är tagen rakt av.

Det behöver inte vara taget rakt av härifrån. Någon annan kan ju naturligtvis ha sammanställt den här listan med utgångspunkt i den här listan. Jag kan inte röja mina källor för var vi har fått in namnlistorna, men du får tro mig på mitt ord. Jag har inte sett den här listan, här finns ju adress och telefonnummer. Jag har inte sett den.

De här personerna spelar i ett tjejband i Linköping och registrerades av nazisterna. Varför beställde du ut dem?

Jag kan bara svara på, det har vi inte. Jag har aldrig sett den här hemsidan, det här är nya uppgifter för mig.

Men det är ju du som har beställt dessa passfoton.

Ja, definitivt. Nu ska vi se här.

Du sade att den kategorin du beställde på hade domar på sig.

Jag hade för mig, det här är betydligt mer namn än jag minns. Och du hävdar att det finns ett gäng här som inte är vänster?

De här personerna som listas i din passbeställning har bara gått i samma skola som en sjuttonårig nazist och varit skolkamrater till honom. Han tyckte illa om dem och lade upp dem på sin hemsida. Och det är detta material som föräldrakartläggningen baseras på?

Inte enbart detta material, men säkert stora delar av det här materialet. Alltså det är betydligt fler namn här, jag måste rätta mig själv. Vi har beställt betydligt fler passbilder än vad jag mindes, det måste vara det faktum att det var många som inte hade passbilder som gjorde… jag vet faktiskt inte, jag har ju beställt passbilder. Och det är ju också ett faktum, de står ju i den ordningen här. Det kan mycket väl vara så att den eller dom som har gett oss namn har hämtat namnen här. Fullständigt omöjligt att kolla, men jag har inte hämtat dem där och jag trodde jag hade koll på de flesta nassesidor men det där har jag faktiskt aldrig sett. Ligger det ute fortfarande?

Nu har jag inte adressen i huvudet, men kan ge den till dig.

Nassarna brukar ju faktiskt vara ganska försiktiga med att publicera namnlistor, alltså namn, telefonnummer och adresser.

Den här personen står också åtalad för hemsidan…

Tro vad du vill men jag har inte sett den hemsidan och jag har inte hämtat det där ifrån, men det är ju alldeles uppenbart. Om det står i exakt samma ordning här, så är det ju alldeles uppenbart att underlaget kommer från någon som har hämtat det där. Alternativt att någon nasse har hämtat det från någon annan. Att den killen har skrivit in den i den ordningen som han har fått den, det kan ju faktiskt vara det omvända även om det inte är sannolikt.

Hans lista har byggts på successivt på den hemsidan, de lades inte upp i klump.

Jasså, den har det… finns alla dessa namnen där? Ja, jag vet inte vad jag ska svara mer.

Men du har använt dessa namn till föräldrakartläggningen?

Jag måste plocka fram underlaget, för det var inte jag som gjorde föräldrakartläggningen utan det hade vi våra researchers till. Det var ju ett jättejobb och det framgick ju i texten att vi hade researchers till det. Och exakt hur föräldrakartläggningen gick till, det vet jag inte heller. Jag kan inte i huvudet vilken myndigheter exakt som kollades där, jag hade ingenting med själva kartläggningen att göra. Det var ju sifferuppgifter som fram ur offentliga register.

Det här var researchers förutom de här två praktikanterna ni hade?

Det var anställda researchers på tidningen som gjorde sökningarna på person och tog fram uppgifterna på person och gjorde uträkningen. Summan delat med antalet kollade personer.

Men de gjorde researchen. Det är samma material ni jobbar med.

Inte helt. Jag måste kolla med dem vad för underlag de hade. För de hade inte allt det här.

Vilka gjorde det?

Tomas Karlsson och Ullabritt Enström, tror jag hon heter. Någon av dem gjorde mer än den andre. De är anställda här. Men de hade ett stort underlag.

Det här är tvåhundra namn ni beställt passfoton på.

Det framgick också av texten hur många vi kollat.

Det var 241.

Säg att det var 241… Enligt din uppfattning, hur många här är det som inte är vänster?

Jag kan helt säkert belägga 4-5 pers, som jag intervjuat. Det enda ett tjugotal här gjort är ju gått samma skola som en nazist.

Då är det åt helvete. Har vi haft med i den stora kollen på 241 personer folk som inte är vänster utan går samma skola då är det förjävligt. Men 4-5 personer har du identifierats… Finns det fler…

Ta Örebronamnen i dina passfotobeställningar. Det är fältbiologer, ung vänstrare som id-kollats när de delat ut flygblad eller blockerat en porrbutik.

Jag lägger mig platt om det är så att vi har haft med folk som inte är vänster. Har vi dem med bland de 241 så är det åt helvete.

Det jag tycker är märkligt är att ni använt nazistuppgifter till en kartläggning av vänstern.

Men vad är en nazistuppgift? Alla nazister har koll på husockupanterna, det hindrar ju inte att vi kollar husockupanterna i Linköping.

Men ockupanterna har ju domar på sig, det är ju skillnad. De här är ju personer som inte är fällda för något. Det här urvalet görs ju inte på grund av brottslighet, det här görs ju enbart på grund av att de gått samma skola som en nazist.

I och för sig kan vi absolut göra ett urval som inte grundar sig bara på brottslighet när vi ska göra en stor koll, det kan vi ju göra. Det kan ju vara precis som hos nazisterna falla in under uppviglingskriteriet även om du inte är dömd för brott. Eller om du har aktivt varit med vid ett gäng tillfällen där det begåtts brott så kan det ju räcka för att komma med i en granskning av vänstern, självklart.

Men inte ens där faller de här personerna in under de kriterierna.

Men återigen, är det personer som bara är klasskamrater med nazister då är det åt helvete, då är det fel av oss.

Du har ingen aning om hur dessa namn kommit in i din kartläggning?

Jag tänker omedelbart ta reda på det. Jag ska kolla var den listan har kommit ifrån, och det tänker jag göra för att jag är extrem intresserad av hur de namnen har kommit. Det enda jag kan säga är att jag inte har plockat dem från någon hemsida som tillhör någon nazist, och jag kände inte till den hemsidan.

Någon källa till er har alltså tagit dem därifrån?

Ja, det verkar så. För namnen står ju i den ordningen, det kan jag inte förneka. För det finns ingen annan rimlig förklaring till att de står i den ordningen, för det är ju inte personnummer följd. Nej det är inte det. Det är ju i den ordningen de har skrivits in. Nej, jag kan inte förklara det. Det är säkert, jag ska kolla var jag har fått de uppgifterna ifrån.