”Vi har tagit ett hus som motsvarar våra behov” – Intervju med ockupant om sommarens husockupationsvåg i Helsingfors

Kategori: Intervjuer

Motkraft: Den här sommaren har det ju varit en våg av husockupationer i Helsingfors…

Inte bara i Helsingfors. Den här sommaren har det också varit husockupationer i Åbo och Tammerfors.

Hur kom det sig att det brutit ut en sådan våg i Finland nu?

Dels är det det faktum att det tidigare funnits ett ockuperat utrymme som brändes ner och efter det har det inte funnits någon naturlig samlingsplats för rörelse. Det har lett till en turbulens och folk har varit frustrerade. Det är det faktumet att det funnits ett väldigt konkret behov. Samtidigt så är det självklart, att det var en inspiration som kom från rörelsen för att bevara Ungdomshuset och finska rörelsen stärktes av att fara ner och kämpa tillsammans med dem och andra i Köpenhamn. Samtidigt blev man då inspirerad av den mångfald av tekniker och metoder som användes där.

Vad hade folk för politisk bakgrund som började med de här ockupationerna?

Det är ganska många som inte hade varit aktiva i tidigare husockupationer. Speciellt i början av sommaren vid första ockupationerna var det hemskt många av dem som var med som var politiskt nya, som inte hade någon politisk bakgrund. Det var ganska många unga som kom med i den här grejen som sin första större öppna politiska aktivitet. Samtidigt så fanns det självklart folk från tidigare husockupationsvågor, som var anarkister, gröna eller vänsterunga. Det har aldrig i Helsingfors varit så att någon specifik rörelse har försökt kontrollera hela husockupationsfenomenet.

Hur gick det till rent konkret, när initiativet togs för att ockupera det första huset?

Det var som det brukar, en liten grupp människor som samlades, tog initiativet och beslutade sig att göra en ockupation och samla andra människor. Det första huset var ganska litet, men med ett mycket centralt läge. Det var en gammal tilläggsbyggnad, en stödbyggnad åt ett gammalt fängelse. Så när folk samlades och gick in dit hittade de inte bara en fungerande bastu, utan även kravallutrustning för kväsande av fängelsekravaller. Där låg kravallsköldar, gasmasker och en massa annat intressant. Men den ockupationen var den som fick mest kontakt med grannar, eftersom det var ett tätbebyggt område. Därför var det rätt synd, känner man så här efteråt, att vi inte gjort ordentligt med grannsamarbete innan ockupationen. Vi hade till exempel inte kollat in vilka politiska grupperingar det fanns där. Det blev rätt mycket grannkontakt, positiv grannkontakt, men man kanske inte utnyttjade dessa grannkontakter på ett effektivt sätt för att mobilisera ett stöd för huset, som sedan vräktes.

Var planen redan från början att man skulle ta nya hus?

Så vitt jag förstått så var det planen. Att ingen tänkte stanna upp vid ett hus. Det fanns ett medvetande om att det första huset vi tar inte fanns någon realistisk tanke att man skulle få som socialt centrum. Men det var ganska tydligt för folk att det kanske inte var möjligt att få stanna där. Så folk hade kollat in alternativ och förberett sig för dem.

Hur gick ni tillväga för att skapa ett politiskt tryck mot politikerna, och samtidigt få tillstånd en dialog?

Gatunärvaro i en stad av Helsingfors storlek var hemskt effektivt. Att man visar politikerna, fast kanske inte alltid med en ny ockupation, att varje dag, varje vecka, försöka skapa någon sorts aktivitet, som stödaktioner för Ungdomshuset och solidaritet mot razziorna i Berlin, Genom de här aktionerna byggdes det upp ett nytt politiskt kollektiv, som blev större och bredare än tidigare. Annan press som man satte på politikerna… ja, det fanns gamla kontakter genom tidigare ockupationer in i stadens olika instanser, som till exempel med ungdomscentralen, som då varit förberedda på att öppna förhandlingar oberoende av ockupanterna. Det vill säga att grupper som har ganska stor status, och som är en del av stadens strukturer, de har ett intresse av att ungdomarna inte marginaliseras och som jobbar med et politiskt, som då har gått in och börjat förbereda möjligheten för ett permanent utrymme. Och då har ockupanterna inte funnit sig tvungna att gå och förhandla för att försöka göra ockupationen permanent. Aktivisterna har inte känt sig tvingade att sitta med i långdragna förhandlingar utan de har bibehållit ett visst handlingsutrymme eftersom det är staden som förhandlar med sig själv.

Hur har den mediala reaktionen varit på vågen av ockupationer?

Vi har fått ett ganska stort utrymme. Dels kan det härledas till intresset efter Ungdomshuset. En husockupation i Finland skulle normalt inte hamna på kvällsnyheterna, men eftersom de nu kunde använda massor med gammalt kravallmaterial från Köpenhamn också så var de klart att de ville visa det i samband med att de berättar att det pågår en ny husockupation. Men det är också det att det varit en tråkig nyhetssommar då ingenting händer, då har de ett utrymme som de måste fylla upp. Då blir det så att det är enkelt att skicka nya, kanske lite unga oerfarna journalister ut till att snacka med ”ungdomarna” på det här nya intressanta stället. Det har funnits ett ganska väl fungerande mediamaskineri inne på husockupationerna som har utnyttjat sig av det här. De har hälsat dem välkomna men samtidigt kontrollerat journalisterna. Att i vissa situationer har man stoppat dem utanför och gett maskerade intervjuer utanför, men i andra situationer har man kunnat ta in dem, och inte bara visa runt dem utan också visa upp vissa ”förplanerade” glimtar av rörelsen att snacka med. Det är lite samma som USA gör med sina journalister i Irak, man placerar dem inom en struktur och ger dem en person som ska fungera som deras gatekeeper. Och journalisterna har nöjt sig med det, eftersom de inte har några andra alternativ. Det har varit hemskt effektivt att kontrollera hur de snackar med folk.

Hur ser situationen ut för husen ni har idag?

Själva huset vi har nu är det näst bästa vi har ockuperat den här sommaren. Tidigare ockupationen av en gammal industrihall mycket närmare centrum var nog ett utrymme man hellre skulle ha stannat i om det varit möjligt. Men det här huset har i alla fall tre våningar och möter de krav och behov som vi har. Vad gäller att bemöta alla de krav som existerar, så är klart att vårt mål är tusen sociala center i Helsingfors. Men det här är ett steg på vägen innan vi uppnått det omöjliga.
Situationen för det här huset är att den ägs av en byggnadsfirma som har tillstånd att riva ner det och där bygga ett kontorshus istället. Men de vill inte göra det, eftersom den ekonomiska situationen är instabil och de inte vill investera en massa pengar i fast form just nu. Och samtidigt finns det en hög grad av många oanvända kontorsutrymmen där nu, så nya kontor skulle i praktiken innebära prisdumpning. Det finns hemskt få grannar i området, vi har några få vi kommunicerar med. Vissa av dem har blivit störda, eftersom vi inte visste att de fanns där – området är i huvudsak industri- och kontorslandskap.
Huset är som sagt på tre våningar. Längst ner finns det möjlighet att göra om det till ett väl isolerat festutrymme. Så det finns en bar och ett socialt umgängesområde på bottenvåningen. En våning upp finns det utrymme för workshops, kontorsutrymme och gym. Vad gäller förhandlingarna med kommunen så hoppas vi att vissa institutioner inom staden direkt ska göra ett hyreskontrakt med ägaren, som inte på något sätt får ingripa i husets självstyre. Det verkar vara ett möjligt resultat av det som nu pågår.

Ni har haft problem med polisen på det nya sociala centret, men inte på grund av att det är ockuperat utan av andra anledningar…

Jo, de aktiviteter som direkt kört igång där är en piratbio, som vi organiserar där. Den polisanmäldes av filmindustrins lobbyistorganisation, som tydligen blev förnärmade över att vi visade Simpsonfilmen innan den ens hade haft premiär i Helsingfors. Då skickade de snuten på oss. En människa blev gripen och fick sitta i sex timmar. Vi höll en bra stöddemonstration utanför under det att polisen höll på att förhöra honom. Så han satt uppe på fjärde våningen i polishuset och hörde hur femtio människor drog runt utanför och förde oljud. Han släpptes sedan men är fortfarande misstänkt. Frågan är bara vad det finns att misstänka någon enskild person för, när det är en process att organisera en piratbio som per definition är kollektiv, när utrymmet är kollektivt och när det är en kollektiv upplevelse att kolla på Hollywoodskit tillsammans.

Hur många personer är det som är involverade i den nya husockpationsrörelsen?

För de första två ockupationerna var det en trettio-fyrtio människor involverade. Speciellt i den andra ockupationen, då den ockuperade byggnaden var så enorm, så var det fyrtio personer som hela tiden kontinuerligt var närvarande där. När ockupationen vräktes var det tjugo personer där inne, som var beredda att försvara den. Men polisen kom med en sådan övermakt. Det var första gången de använde helikopter för att komma in i ett ockuperat hus. De kom med hundratalet poliser. De försvarsplaner som vi lagt upp var helt enkelt inte anpassningsbara på den situationen.
Eftersom alla husockupationer direkt har öppnats utåt på olika sätt, med fester och andra evenemang, som diskussionskvällar så är det ett hundratal, ett par hundra människor som direkt är involverade och som aktivt deltagit i husets och rörelsens aktiviteter. Och det finns ett femtio-sextiotal människor däribland som har det som en egen stark identitet, med husockupationsrörelsen.

Vad blir nästa steget för husockationsrörelsen, och då inte bara i Helsingfors utan i hela Finland?

Om vi inte kommer att få det här huset, om staden vägrar agera som en partner, att ha en roll i den här ekvationen, och försöker föra tillbaka den här relationen på ägaren och ockupanterna direkt, då kommer det nog startas någonting som kommer att försöka påföra staden den här situationen vid en vräkning. Annars så är det troligt att det nästa vår, tidigare än husockupationsrörelsen kom igång den här gången, kommer att bli av någon sorts gemensam aktionsdag där det är tänkt att få alla de projekt som inte har något utrymme ska kunna delta för att skaffa sig det.
En av de kamper som pågår är i de olika diskussionsforumen, speciellt då den största finska dagstidningens diskussionsforum, som är starkt modererat och kontrollerat, men samtidigt ett av de mest lästa. Där började efter varje ockupation samma identiska process, med en diskussion med högerspöken som skriver in sin idioti där. Då ställs främsta frågorna, ”tänk om alla skulle göra så där” och ”varför är det just ni som ska ha ett hus”, och då försöka bemöta det och använda sig av det argumentet för att aktivera andra som är närstående att ta egna utrymmen istället för att bara reagera. Och det verkar som om vi kommer kunna aktivera en massa olika grupper, i att försöka ta sig egna utrymmen.

Vi på Motkraft önskar er lycka till i kampen för självstyrande sociala center! Tack för intervjun.