”Kanske var det för vi hade mörka kläder” - Intervju med en av de gripna Malmöaktivisterna

Kategori: Intervjuer

Motkraft: Kan du berätta om situationen när ni greps.

Det var den första mars och klockan var enligt polisen som grep oss kvart i elva. Vi gick längs med Lönngatan i Malmö. Vi märkte hur Malmöpiketen gled efter oss, så vi kollade bakåt några gånger men gjorde inga försök att springa ifrån platsen. Plötsligt körde snuten fram och rusade ut ur bussen. De var tre stycken.

Angavs något skäl av polisen för att man stoppade just er?

Jag vet inte varför. Kanske för att vi kollade bakåt eller för att vi alla bar mörka kläder, men inte svarta som det angavs i media. Efter ett tag så förklarade man att vi skulle id-kollas Vi hade inga idkort på oss, men gav dem våra namn och personuppgifter. Polisen uppgav ingen paragraf eller liknande, varför de stoppade oss. De tog oss en och en och visiterade oss. De hittade vad som skulle kunna tolkas som ”skydd”, vattenflaskor etc.

Hur betedde sig polisen mot er?

Det var i början väldigt oklart vem som var befäl, de bossade över varandra. När vi skulle tas in i bilen var det dock en snut som pekade med hela handen och under resan var det tydligt att han bestämde. De var hotfulla och otrevliga. Vi fick inte stänga av våra telefoner. När de grep oss höll vi tyst och när vi skulle sätta oss i bussen sade en polis att i bussen håller vi käften. I bussen fick en av oss sitta på golvet, medan en av snutarna satt och stirrade på oss.

Var körde de er?

Vi blev körda till polisstationen vid Värnhem. Där blev vi uttagna i garaget och fick vänta. Plitarna förde bort oss en och en. De tog min jacka och ryggsäck. Sedan genomförde de en ytlig visitation och jag fick skriva under på att de tog mina saker. Vi blev sedan placerade i vad jag tror var fyllecell.

Hur behandlade plitarna dig?

De var stressade, för det var rätt fullt i häktet. När jag satt kom det till exempel in två familjer. Efter några timmar blev jag intagen på första förhöret. Jag förklarade att jag inte hade för avsikt att svara på några frågor utan advokat. De sade att det skulle ta ett par timmar och få tag på en, så jag blev förd till min cell.

Informerade de dig om några anklagelser?

Ja. Vi var misstänkt för följande: Förberedelse för grovmisshandel, Förberedelse för grov skadegörelse samt brott mot lagen om brandfarliga vätskor.

Vad hände sedan?

När jag hade varit i min cell ett tag öppnades dörren och det kom in en snut som berättade att en åklagare beslutat att jag skulle anhållas. Jag blev flyttad till en annan cell där det fanns en säng och sängkläder. Jag var där tvungen att klä av mig helt. Efter det blev jag DNA-daktad. Jag frågade om jag hade rätten att neka men då hotade de med att tillkalla en polispatrull. Jag vet inte vad klockan var när jag somnade.
På fredagsmorgonen vaknade jag av att de låste upp dörren i cellen bredvid och strax blev det min tur. Plitarna frågade om jag ville duscha, vilket jag gjorde. Sedan fick jag frukost. Jag frågade vilka rättigheter jag hade. Pliten svarade att jag inte fick ringa men läsa tidningar. Han sade sedan att det däremot inte fanns några tidningar att läsa. Under fredagen hände inte så mycket förutom att de tog mig ut ur cellen, tog mina fingeravtryck och fotograferade mig. Det var för spaningsregistret. De sade att om jag friades skulle DNA-daktningen tas bort men den andra skulle vara kvar för alltid. Det hände inget mer av värde under fredagen. Jag och en kille i cellen bredvid kommunicerade lite genom att vissla men inget annat spännande inträffade. Jag vet inte när jag somnade eller hur länge jag sov.

Ni släpptes ut på lördagen?

Fram till lunch den dagen hände ingenting. Jag hade fått en bok som jag läste när dörren plötsligt öppnades och min av rätten utsedda advokat steg in. Vi kunde snacka en stund, sedan bar det av till förhör. Jag förklarade att jag hade för avsikt att inte delta i förhöret. Förhörsledaren försökte inte pressa mig utan kallade på vakten. Jag blev informerad att anklagelserna hade ändrats från förberedelse till grovmisshandel till förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman. De andra anklagelserna stod kvar. Advokaten trodde jag skulle släppas snart.
Det ingav lite hopp. Jag hade försökt tänka att jag skulle sitta i den där cellen resten av livet så att de inte kunde chocka mig om jag skulle häktas. Det hade nu börjat bli jobbigt. När klockan var runt fem släpptes vi. När vi skrevs ut reagerade jag på att listan på mina ägodelar ändrats. Polisen förklarade att man tänkte behålla min mobiltelefon. Vi tog oss till ett café och började nysta i vad som hade hänt mellan torsdag och fram till att vi blev släppta.

Hade ni fått någon information om händelserna i Köpenhamn under tiden ni satt inne?

Nej, vi fick inte veta något förrän vi blev släppta.

Hur känner du dig nu?

Vet inte. Jag höll mig lugn i häktet, men nu känns det lite nojigt.

Vi på Motkraft tackar för intervjun och önskar dig lycka till!
Solidaritet & styrka!