Salemrapport 2001

Kategori: Salem

När protesterna tystnar samlas nazisterna

Strax under tusen nazister samlades i en gemensam manifestation den 8 november. Demonstrationen har under Robert Vesterlunds ledning blivit den viktigaste sammanhållande länken för de nazistiska organisationerna Blood & Honour, Nationell Ungdom, Nationalsocialistisk Front och Nationaldemokraterna.

Den 8 december mördades Blood & Honour-medlemmen Daniel Wretström i Salem av en psykiskt sjuk man efter att ha misshandlats av ett ungdomsgäng, som Wretström samma kväll angripit. Händelsen exploaterades snabbt av de nazistiska organisationerna. Förra året mobiliserade de 800 personer från hela landet på en vecka i den första enade nazimanifestation på flera år. Stärkta av framgången med den manifestation har de olika organisationerna ägnat hela året att sprida flygblad i hela Sverige om mordet. Men trots ett års förberedelse samlade årets manifestation endast några hundra deltagare fler än förra året.

Nazimarschen samlades vid Rönninge pendeltågsstation, strax utanför Stockholm, där deltagarna i led på tre och tre gick med tända facklor upp i det kalla vinterregnet mot mordplatsen. De nazistiska organisationerna delade upp sig i olika block efter organisationstillhörighet. Vid mordplatsen hade två runor rest runt en bild på Wretström. Nazisterna gick fram i smågrupper under en timmas tid och tände ljus under tystnad. Från det lugnet var kontrasten stark när Vesterlund så klev upp på scenen, tog mikrofonen och presenterade talarna. Björn Björkqvist från NSF ropade högljutt från scenen ett tal om att det var "förrädaren och parasiten" Göran Persson som bar ansvaret för det dagliga "mordet på svenska ungdomar". Han förklarade att det var nationalsocialismen som var den verkliga "arbetsrörelsen"(!). Efter honom tog den sävliga Marko "Jäsä" Järvinen från Blood & Honour över och talade på finlandsvenska om att alla deltagarna måste ta upp kampen mot "ondskan".

Nazisterna hade fört ut att det skulle vara en opolitiskt minnesmarsch, men ingen som hörde talen eller såg manifestationen kan missa vad det rörde sig om, en politisk styrkemanifestation från nazirörelsen. Detta ledde till att Daniel Wretströms mor gick ut och tog avstånd från manifestationen och de organisationer som ordnade den.

De antirasistiska organisationerna i Nätverket mot Rasism började sin diskussion rätt sent hur de skulle bemöta denna nya nazistiska organisering. Det som kändes oroande var inte bara nazimanifestationen, utan den tolerans som nazisterna möttes av från Salems kommunledning. Istället för att markera ett ställningstagande mot rasism, gick moderaterna och kommunledningen ut och förklarade sin oro över att såväl antirasister som nazister skulle komma till Salem. Dessa stämningar späddes på när polisen gick ut och förklarade att det inte var nazisterna, utan ordningsstörningar som de ville undvika. Polisen gick in i dialog med naziarrangörerna och gav dem tillstånd till manifestationen. Från både polisen och kommunen utmålades varje försök att protestera mot nazimarschen som försök att starta bråk och föra konfrontationer till Salem.

Det finns en djupt rotad erfarenhet i den antirasistiska rörelsen att det är i tystnaden som nazismen växer. Att göra som Salems kommun och polisen ville, att uppmana alla Salembor att hålla sig inne och stoppa huvudet i sanden, gynnar bara nazismen. Nätverket mot Rasism började därför med stöd av Salembor att börja planera en lokalt förankrad demonstration mot rasism samma dag som nazimarschen. Mycket av arbetet skedde lokalt i Salem, av Salembor som affischerade och delade ut flygblad.

En hel del arbete lades även ner på att hindra nazisterna från att ta sig till Salem. I ett öppet brev till de fackligt anslutna busschaufförerna i Sverige och genom samtal till bussbolag i Skåne, Östergötland, Göteborg och Gävle lyckades Nätverket hindra nazisterna att få hyra bussar och minibussar.

Allt detta grundläggande arbete pågick i det tysta. Först då Nätverket mot Rasism började sprida information om sin demonstration vaknade massmedia, som återigen hade gått från att vilja sätta strålkastarljuset på nazisterna till att försöka tiga ihjäl dem. Istället blev det stora rubriker i lokalnyheter och Stockholmstidningarna om förväntade konfrontationer och krigstillstånd i Salem. Trots att Nätverket mot Rasism förklarat att syftet inte var att stoppa nazimarschen, och demonstrationen därför lagts fyra timmar tidigare.

Så klockan 12 på lördagen samlades 800 personer till den antirasistiska manifestationen i Rönninge och gick gemensamt till Salem. Under demonstrationen ropades slagord, men i respekt för den döda och hans familj valde manifestationen att gå tysta förbi platsen där han mördats. Utanför Salems centrum hölls tal och demonstranterna återvände sedan hem eller tog bussar till Hallunda.

PS. Det har aldrig cirkulerat så mycket olika uppgifter om demonstrationsstorlekarna i media som denna dag. Beräkningarna av antalet demonstrationsdeltagare vi använt oss av baseras på fem olika personer som räknade NMR:s demo. På kvällen räknade AFA och TT nazimanifestationen och kom fram till samma siffror.