Israel är en ockupationsmakt. De har en mängd FN-resolutioner mot sig, resolutioner som de hittills vägrat efterfölja. Och det finns inga tecken på att de kommer ändra sig i framtiden. Kriget de för mot den palestinska befolkningen pågår på flera plan. De bygger en barriär, som de benämner skyddsmur. De kontrollerar palestinier i checkpoints, de gör nattliga räder mot byar och griper civila, de har gett sig rätten att fängsla tusentals palestinier utan någon rättslig insyn. Israel för ett krig som påverkar palestinier varje dag, inte bara när det faller bomber över Gaza.

Konflikten handlar inte enbart om vem som har rätt till en nation, utan om exploatering och kontroll. Genom att förvägra palestinierna självstyre, förutom i små, separata enklaver totalt omgärdade av israelisk kontroll, stryper de alla försök till demokrati. Genom att se till att ha fullständig ekonomisk kontroll och starkt begränsa rörligheten för palestinier har de hela tiden makten över andras liv.

Vi understryker att det främst inte är nationella kamper vi stödjer, däremot erkänner och stödjer vi det palestinska folkets rätt till att kämpa mot en ockupationsmakt. Precis som FN håller vi med om att den kampen får föras med vapen i hand. Ett ockuperat folk som försvarar sig mot ockupanten förtjänar stöd från omvärlden.

Ingen match i Malmö

Varför förlägga en Davis cup-match mellan Sverige och Israel i Malmö, en stad där en stor del av befolkningen har sitt ursprung i Palestina? Varför ha ett överklassevenemang i ett av arbetarrörelsens förr starka fästen?

Tennisförbundet hävdar att sport verkar för enighet mellan människor. I vissa lägen, kanske. Men knappast i de fall där en ockupationsmakt är inblandad. Att låta tennismatchen spelas är en symbol för acceptansen från omvärlden kring Israels ockupation och systematiska övergrepp. Samtidigt som man diskuterar kronor och ören för de boende i Herrgården lägger man 20-25 miljoner på en polisinsats för en match som aldrig borde spelats. Israels invasion av Gaza i december och januari påverkade visserligen motståndet mot matchen, men matchen borde trots det varit lika ovälkommen i Malmö, likaså resten av Sverige och världen.

Malmö, en gång en klassisk arbetarstad, vill profilera om sig till evenemangsstad när socialdemokratin förråder sitt ursprung. Kommer någon ihåg floppen Americas Cup, seglingen som tog pengar från sosseprojektet Välfärd åt alla? Efter de senaste kravallerna i december kom Nyamko Sabuni i egen hög person till Malmö. Under en diskussion på Tegelhuset i Rosengård restes frågan om alla påtvingade projekt som misslyckats i Malmö. Kärnan berördes aldrig att de sociala projekten alltid är styrda uppifrån och aldrig tillfrågar dem de berör. Där har vi en del av förklaringen till de senaste kravallerna och även vad som hände under helgen då Davis Cup spelades.

Vad hände

1000 poliser kommer till Malmö. De anlände redan en vecka innan matchstart. Veckan användes till att bygga en fästning runt Baltiska hallen och till att trakassera alla som sågs som motståndare till matchen. De båda nätverk som jobbat mot matchen var båda öppna med sin planering. Stoppa matchen-nätverket sa klart och tydligt att de ville stanna vid att ha en demonstration mot matchen. Det är vi som bestämmer-nätverket sa klart och tydligt att man tänkte försöka stoppa matchen.

På lördagen samlades de som skulle demonstrera mot matchen på Stortorget. Efter några tal ställde demonstrationen upp för avgång. När Det är vi som bestämmer- blocket ställde upp började genast den civila polisenheten Romeo provocera och bli närgången, på samma sätt som de gjort under fredagens aktion. Romeoenheten gick hela tiden bredvid demonstrationen på bara några meters avstånd. I slutet av demonstrationen väljer polisen att köra upp tre av de bepansrade fordonen tätt längs med Det är vi som bestämmer- blocket, för att ytterligare markera. Tyvärr löser blocket upp sig redan där, något vi tror bidrog till att chansen att försöka stoppa matchen minskade.

Utbrytningen från demonstrationen skedde först när den nått slutpunkten. Den kom inte långt, då polisen snabbt stängde in försöket till direkt aktion mot resten av demonstrationen, som bara ville lyssna på musik och ha folkfest. Resultat: färg, raketer och lite sparkar mot bepansrade fordon. En polis känner sig kränkt och börjar vifta med sin pistol. Lite färg mot en dragen pistol. Tre nerkladdade bilar mot en demonstration som får se sin demonstrationsrätt begränsad av en ring av poliser som griper som klor runt alla som vill stanna på avslutningen. För att på något sätt få valuta för sin insats väljer polisen i ett senare skede att säcka in och bussa iväg drygt 100-talet ungdomar vid Dalaplan, på väg hem från demonstrationen.

Media

I media följs ett standardformulär i alla rapporteringar både inför matchen, under och vid efterspelet. De har sin mall det finns riktiga demonstranter, och huliganer. Och huliganerna är förstås alla som är klädda i svart. Förutom det har ingen begreppsskillnad mellan antisionism och antisemitism existerat, snarare har ett likhetstecken satts mellan två ismer med helt olika innebörd. Konsekvent har de trakasserat mediekontakter till att försöka ta avstånd från våldet, det våld som de själva aktivt varit med i att frammana. Om vi säger att vi vet att våld säljer, så är det inte för att vi är intresserade av att hamna i tidningen i en snygg pose. Vi säger det för att vi vet att media konsekvent tar våra politiska ståndpunkter ifrån oss och försöker reducera oss till ett anhang utan teori och praktik. Vi intresserar oss inte för hur mycket medieuppmärksamhet matchen får, bara att den hade stoppats. Vi ser gärna en bild på glada barn i en demonstration, om vi samtidigt ser en rubrik på att demonstranter lyckades stoppa matchen. Nu gavs tre pansarbussar 15 minuter i rampljuset.

Med blicken framåt

Alla som lagt ner tid och energi för att försöka stoppa Davis Cup-matchen förtjänar beröm. Vi vet att den energin istället kunde ha lagts på att jobba mot den rasistiska politik som hårdlanseras över landet. Asylsökande står inför hårdare krav och ungdomar förbjuds prata sitt hemspråk på fritidsgården. Den ökande främlingsfientligheten i den offentliga debatten är något vi arbetar med varje dag. Det kommer vi fortsätta göra, vare sig media uppmärksammar det eller inte.

/ Antifascistisk Aktion Malmö