På tidiga måndagmorgonen den 5 januari sköts en kravallpolis ner utanför kulturministeriet i student- och vänsterstadsdelen Eksarhia i Aten. Polisen, som sköts med två skott, en nära skuldran och en i låret, opererades under dagen och läget är stabilt utan livshotande skador. Skottlossningen i det redan högbevakade kvarteret användes av polisen som skäl att inleda en våg av repression. Enligt polisen har under dagen 72 personer omhändertagits, grekiska Indymedia talar om 100 personer. Hela torget i Eksarhia har spärrats av, lokaler och barer stormats och folk misshandlats.

På italienska Indymedia framförs en skeptisk hållning mot att det skulle röra sig om en skottlossning från någon av revoltrörelsens sympatisörer, främst pga att stadsdelen redan är närmast polisiärt ockuperat. De spekulerar därför om det rör sig om motsvarande COINTELPRO i USA eller spänningens strategi i Italien, en medveten våldsupptrappning från staten genom provokatörer. Den ensamma förövaren sköt från de platser (egentligen: mot de platser) rörelsen försöker försvara.

Från grekiska indymedia:

På morgonen den 5 januari 2009 runt klockan 3 blev en kravallpolis som vaktar kulturministeriet i Eksarhiadistriktet i Aten skjuten. Det talas om över 20 skott och en handgranat. Den skadade polisen, hävdas det, klarade livhanken enbart tack vare sin mobiltelefon, som bromsade kulan som träffade honom i magen.

Vår första tanke är att vilken individ som helst som är en del av vår rörelse, oavsett hur rasande eller hur mycket de stödjer stadsgerillataktiker, skulle välja att Eksarhia (som bokstavligen befinner sig ockuperat av polisen de senaste dagarna) för att genomföra en sådan sorts attack och sedan kunna fly säkert därifrån.

Vi ser det inte som en slump det faktum att massmedia, politikerna och deras lakejer har byggt upp en stämmning som inbegrep någon sorts hämdaktion mot polisen. Vi kan inte utesluta att en sådan händelse kunde inträffa - men vi är inte dumma nog och tro att det skulle äga rum i Eksarhia, eller som i tidigare fall (skottlossningen mot en polispiket för några dagar sedan) på Zografous universitetscampus.

Staten har via sitt språkrör media förberett den offentliga opionen på att det fanns en överhängande risk för en attack mot polisen. Valet av plats för denna plats (kulturministeriet i Eksarhia) sabbade dock deras ihopkokade recept: en attack i ett sådant tungt övervakat innerstadsområde pekar bara på att de som genomförde attacken har själva koppling till staten. Det är självklart att dessa människor inte skulle tveka att skjuta en av dem själva - det behöver vi inte tvivla en sekund på: liv betyder ingenting för dem.

Deras handling visar på hur de försöker oskadliggöra de upprörda känslorna efter det kallblodiga nedskjutandet av Alexis Grigoropoulos och försöka återigen skapa sympati för polisen - som förstunden bespottas på gatan av i stort sett alla för allt de gör. De försöker samtididigt skapa en atmosfär av våld och terrorism för alla andra som gör motstånd.

Valet av Eksarhia, det område som ingen väpnad grupp skulle välja under rådande omständigheter, skapar alla nödvändiga associationer i samhällsmedvetandet: den befriar polisen och domarkåren för våldet och rättsprocesserna mot hela samhället, ställda inför den växande arbetslösheten och finanskrisen.

Det har redan skett 75 arresteringar, många polisattacker mot boende och förbipasserande i Eksarhia, och det finns även information om flera husrannsakningar - så praktiskt för dem.

Det är märkliga dagar i antågande: regeringen tappade kontrollen redan för veckor sedan och nu genomdriver de ett fullskaligt våld, det våld som de nästan har monopol på.

Det oproportionella våld som när de möter stenar och molotovs svarar med ton av kemiska gaser, kullor (både av gummi och vanliga), spontana revoltattacker ställs mot fullrustade statsstyrkor med militär träning.

Regeringens förbestämda högervändningen (inte så att den inte var höger innan, men nu har dess konservativa kärna börjat röra sig mot extremhögern, tonläget i dess retorik och repressiva taktiker har skärpts) kan bara bemötas med enhetliga massdemonstrationer och aktiviteter mot statsterrorn, med ett massvar och gatukonfrontationer, med massbarrikader. Med politiska budskap från folket och som uttrycker deras behov, hur de kan styra sig själva, hur de behöver röra sig bort från de politiska partiernas auktoritära ledarskap som skiter i det brådskande behovet på en befrielse från statens gränser, från hemland och kapitalism.

Vi kan inte bara ha blicken ställd på den omedelbara framtiden och igenomhastade aktioner, utan behöver skapa ideer och förslag genom offentliga möten så att folkets självorganisering underifrån kan bli synligt, övervägbart och möjligt - precis på det sätt som många av oss såg under decemberrevolten.

Det finns inget annat sätt, annars kommer de krossa oss en efter en.

Och som de visat mer än en gång, de är hänsynslösa.

Läs mer:
http://www.occupiedlondon.org/blog/2009/..
http://athens.indymedia.org/front.php3?l..