"Varför är hammarbyarna mot hyresrätter?", frågar kvinnan bredvid mig. Vi står båda och väntar på att Nätverket Rädda Hyresrättens demonstration ska anlända till Medborgarplatsen. Det är nämligen en annan samling som dykt upp. Ett sextiotal unga män med grönvita fanor har just klivit in på torget via en sidogata och närmar sig Hyresrättsdemonstrationens väntande högtalarbil.
"Jag tror inte det där är fotbollskillar, utan nynazister", svarar jag henne. Det är tredje helgen i rad organisationen Svenska motståndsrörelsen dykt upp på Medborgarplatsen.

Polisen har fullt sjå att hålla dem borta och får dra batonger när nynazisterna går till attack mot någon de tycker ser "vänster" ut. De unga motståndsmännen försöker storma fram mot högtalarbilen, men drivs tillbaka av batongslag. En stunds förvirring uppstår, innan de lyckas samla sig igen. Fler poliser anländer.

Antagligen hade de högerextrema dålig koll och visste inte ens att det skulle pågå en manifestation på Medborgarplatsen. Eller?

Förra gången, i februari 2008, då Nätverket Rädda Hyresrätten demonstrerade till försvar för allmännyttan hotade SMR med att gå till attack. Då gick propagandachefen Magnus Söderman ut i en ilsken artikel på organisationens hemsida och förklarade att hyresgästföreningens manifestation för hyresrätten bara var en front för vänsterextremister, och skulle behandlas därefter. "Problemen som uppstår när de SAP eller Hyresgästföreningen accepterar infiltrationen av dessa vänsterextrema element är att man då ställer sig i ”skottlinjen” för den konflikt som finns mellan nationella individer och grupper och de vänsterextrema", skrev Söderman då.

Jag rycker tag i Henrik Pihlström, en av Motståndsrörelsens kämpar, som tafatt försöker dela ut sin propaganda, och får en bunt flygblad. "Utan oss står Sverige försvarslöst" står det i flygbladen Pihlström motvilligt släpper ifrån sig. I sådana fall är det nog kört för Sverige. Fast vad har nynazisterna emot hyresrätter? Det förklarar inte flygbladet.

I Italien driver Svenska motståndsrörelsens systerorganisationer en kampanj för bostadsrätter, att alla italienska familjer ska äga en egen bostad. Kampanjen är ett svar på vänsterkampanjerna för satsningar på hyresrätter och allmännytta, något som är ännu mer eftersatt där än här. Bostadsfrågan ska lösas genom privat ägande, och om resurser inte finns till det ska staten skjuta till genom frikostiga räntelösa lån. "Mutuo sociale" kallar högerextremisterna lånet, och kampanjar för den i varje italiensk stad. Lösningen via osäkra lån för bostadsköp ligger helt i linje med en högerstrategi. Har inte finanskrisen i USA delvis sin rot i hur både Clinton och Bush-administrationerna satte politisk press på bankerna att sänka sina krav på banksäkerhet för att öka bolånen, i ett försök att minska bostadsbristen utan att det skulle kosta statsbudgeten något eller gå vägen via hyresrätter. Lån låginkomstfamiljer var tvungna att ta för att kunna skaffa sig boende, men sedan inte kunde betala tillbaka, vilket i sin tur fick bank efter bank att krascha. Här i Sverige har ju Maud Olofsson försökt driva precis samma linje, i sitt försök tvångsmässigt omvandla hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms förorter. När bankerna vägrar låna ut till sådana bolån till fattiga familjer i Rinkeby eller Alby hotade hon med att via lagstiftning sätta press på dem för att göra lånen möjliga. Den privata äganderätten är helig, för såväl högern som extremhögern. Och ska genomdrivas till varje pris, till och med när det inte ekonomiskt är lönsamt.

Vad tycker då de svenska hemlösa om de svenska motståndsmännens bostadsaktion?

"Jävlar vad flaskor jag hittar här på Medis idag", säger den sista söderalkisen till mig. "Det ligger fullt med flaskor uppradade vid varenda bänk här idag. Till och med hela backar, och många av flaskorna är inte ens uppdruckna". Det blir mycket pant det. Kanske tillräckligt för natthärbärget ikväll?

Jag går upp på Götgatsbacken för att se vad bostadsrättens försvarare tog vägen.

"Har du sett var nynazisterna gick?", frågar jag en äldre man på Götgatspuckeln.
"Nazister? Nä, några sådana har jag inte sett", svarar han.
"Suck. Några bajenfans då? Har du sett några sådana?".
"Jasså de söderkisarna. De gick med sina grönvita fanor ner mot Slussen. Var det match idag?", svarar mannen och pekar glatt.

/ Motkrafts utsände lördagsflanör