Milano: Euromayday tar ett nytt steg - Nu börjar det långa maj
2008-05-02 |
|
Efter en katastrofal centerhögerregering som skapat en osäkrad arbetsmarknad, och en nästan lika katastrofal centervänsterregering som inte lyckats reda upp något i arbetsmarknaden eller införa några former av sociala skyddsnät eller reformer, så finns ingen annan väg än rörelsernas väg. Trots att osäkra anställningar varit en av de stora valfrågorna i två val de senaste två åren, har Italien fortfarande en djungel av 37 olika anställningsformer som spelas ut mot varandra. Och utöver det kommer svartarbete, ofta utfört av papperslösa migranter eller säsongsarbetare.
De första årens Euromaydays syftade till att föra upp frågan om prekarisering och osäkra anställningar på dagordningen, i en tid då ingen erkände dem. Att prekariseringen inte bara omfattade arbetslivet för en marginaliserad och begränsad grupp utan blev ett livsvillkor, som spred sig över hela livet och omformade arbete och liv för alla. Men också ett påpekande att de prekära arbetarna faktiskt är produktionens hjärta och det är de som skapar rikedomen i samhället - samtidigt som de utestängs från den. I en tid när prekariseringen och osäkra anställningar nu diskuteras av alla, utan att någonting händer, måste även Euromayday förändras och sätta utvecklandet av nyfackliga praktiker och kamper i territoriet i centrum (bostäder, livskostnader). Årets Euromayday är därigenom bara en etap under det långa maj-arbetet, i att stärka och sammansmälta lokala kampinitiativ.
På tiden, kan man tycka. Många sociala center och autonoma grupper valde att i år inte åka till Euromayday-paraden, efter att just framfört att den årliga paraden blivit för mycket en karneval, men resulterar i för lite politisk kamp. Det räcker inte att vara kommunikationsgerilla, att väcka frågan längre. Det är utarbetandet av effektiva praktiker mot prekariseringen som saknas, inte argument.
I stekande solsken dök ca 50 000 Milanoungdomar upp i den alternativa innerstadsdelen Ticinese och fyllde gatorna med sina soundsystems, tjugotalet lastbilar, öltält, dans och facklig information. Demonstrationen ringlade fram genom innerstan, förbi de flådiga kvarteren kring domen för att avslutas med en stor gatufest i närheten av slottet. Varje socialt center, varje basfack hade sin egna scen och musiken ekade in till sent på natten, när den prekära milanoungdomen gjorde första maj till sin dag mitt i den italienska finansens högborg.