19 bilder: Italien 8 mars

Med center-vänsterregeringens sammanbrott vädrar högern morgonluft igen, och sin offensiv har kvinnor återigen placerats som ett centralt subjekt, utsatta för högerns attacker.

I november 2007 dog den unga kvinnan Giovanna Reggiani i Rom, efter att ha torterats och dödats av en rumänsk man. Händelsen utlöste direkt två starka – och motsatta - reaktioner. Dels gav händelsen upphov till en reaktionär våg av rasistiska utspel och angrepp från högern mot alla rumäner i landet. Men en ännu starkare aktion var den omedelbara manifestation som organiserades den 26 november av kvinnoorganisationer för att protestera mot våldet mot kvinnor. Manifestationen med 100 000 deltagare, organiserades autonomt utan någon inblandning av vänsterpartierna, och de manliga riksdagspolitikerna förbjöds att tala. För första gången på länge började autonoma feministiska initiativ börja bedriva ett närmare samarbete igen.

Den 14 februari stormade polisen efter ett anonymt tips ett sjukhus i Neapel. En kvinna förhördes om en abort, vilken vecka det skett i och polisen beslagtog det aborterade fostret för undersökning. Högerpolitikern Giuliano Ferrara lämnade ett förslag att dra in aborträtten och skrota abortlagen, lag 194. Förslaget väckte stort stöd från Vatikanen, där nya påven Ratzinger börjat allt mer aktivt utnyttja kyrkans makt för att intervenera i dagspolitiken i Italien. Dagarna efter gick tusentals kvinnor ut på gatorna för att demonstrera mot detta tillslag och påvisa det allvarliga i situationen. Abortlagen kom tillstånd 1978, efter en långvarig masskamp från 60- och 70-talets feministiska organisationer.

Dessa två händelser har politiserat 8 mars och gjort den till en kampdag igen. På några månader har en ny autonom kvinnorörelse sprungit fram, med både nya unga aktivister, kvinnor från ”globaliseringsrörelsens” generation och gamla 70-talsfeminister. ”Vad finns det att fira? Attackerna mot kvinnornas kroppar och självbestämmande?”, frågar de feministiska autonoma organisationerna, som efter gemensamma nationella koordineringsmöten och upprop beslutat att genomföra manifestationer i hela Italien. 8 mars hölls därför manifestationer i Padua, Chioggia, Milano, Vicenza, Neapel, Alessandria, Florens, Motebelluna, Reggio Emilia, Bologna och Turin.

Den regionala manifestationen i den lilla venetianska kuststaden Chioggia fick en särskild laddning, eftersom center-höger-kommunledningen i den staden gått ut och gett sitt stöd till Ferraras förslag på att dra in abortlagen, bett om att få gå före genom att undtas den och tilldelat hundratusentals kronor till den religiösa ”Rörelsen för livets” (motsvarande Ja till Livet i Sverige) egna abortrådgivningsbyråer – kontor som går ut på att övertala unga kvinnor att fullfölja oönskade graviditeter. För att protestera mot denna politik, som ses som en mörk föraning om vad som kommer ske när högern återfår makten i landet, samlades över tusen kvinnor från hela Venetoregionen. Demonstrationen tågade fram till kommunhuset, där flera kvinnoorganisationer försvarade rätten att bestämma över sina egna kroppar och försvaret av abortlagen.

I Milano höll de sociala centren en högljud ”No Vat” demo, riktad mot Vatikanens inblandning i politiken. Kvinnor hamnade i samband med demonstrationen i bråk med rasistiska partiet Lega Nord, som samtidigt som de vill frånta kvinnor rättigheter istället delade ut pepparspray till dem på 8 mars, för att öka ”säkerheten”. I Padua hölls en Critical Mass-demonstration, där knappt hundra aktivister cyklade runt i staden och höll tal och affischerade igen portarna för Vatikanens byggnader och kommunhuset. Flera av demonstranterna bar banderoller och plakat med texten ”Anti-Ratzista”, en ordlek som anspelas på sammanförandet av orden antirasist och anti-Ratzinger. I Rom hölls feministiska seminarier på universitetet och demonstrationer på torgen, där även ett hundratal från ”Rörelsen från livet” höll protestmöte mot aborträtten.

Läs mer:
http://www.globalproject.info