Mapuche är ett ursprungsfolk som bor i södra delarna av Chile och Argentina. I Chile utgör de ca 10 av befolkningen. Ända sedan kolonialismens dagar har Mapuche-folket förtryckts, diskriminerats, blivit berövade på sin mark, förslavats och t.o.m. mördats. I enlighet med den nyliberala politik som förs i Chile och på många andra håll i världen, har man exploaterat naturresurser som är lokaliserade till Mapuche-indianernas territorium, utan någon som helst hänsyn till de människor som sedan urminnes tider lever där. Denna exploatering utförs av företag från såväl Chile som från andra länder, däribland Sverige.

Man skulle kunna tro att dessa tider är förbi, då den brutala diktaturen upphört och Chile numera benämner sig som en demokrati. Tyvärr hör förtryck och diskriminering fortfarande till Mapuche-indinernas vardag och alla försök till motstånd möts av hård repression från den chilenska staten.

Detta tog sig den 3:e januari ett mycket tragiskt uttryck. En symbolisk aktion av land-återtagande som Mapuche-indianer genomförde blev konfronterad av en mycket aggressiv polisstyrka. Matías Catrileo, en 23-årig student som deltog i denna aktion, blev skjuten i ryggen.

Mordet illustrerar allt för väl polisernas och den chilenska statens brutala bemötande av Mapuche-indianernas rättmätiga krav. Det faktum att polisen mördar aktivister är vidrigt, upprörande och oacceptabelt, men tyvärr inte en ny företeelse. I Chile var det inte många år sedan en annan ung kille, Alex Lemun, blev mördad. (Och vi minns alla mordet på Carlo Giuliano.)

Det finns även mängder av Mapuche-indianer som blivit godtyckligt fängslade på falska grunder. En utav dessa är Patricia Troncoso, som i likhet med många andra av de politiska Mapuche-fångarna blivit åtalade under den s.k. antiterrorist-lagen, vilken infördes under Pinochets diktatur men fortfarande brukas av Michelle Bachelets socialdemokratiska regering. Lagen innebär att fångarna prövas i en militar domstol, istället för en civil, och att de åtalade riskerar betydligt högre straff än vad som normalt sett skulle ha varit aktuellt.

För att protestera mot denna lag, behandlingen av de politiska fångarna och mot förtrycket av Mapuche-folket, inledde Patricia Troncoso den 10 oktober 2007 en hungerstrejk. Regeringen svarade med en kompakt tystnad. De vägrade att behandla hennes protest som en politisk fråga, samtidigt som de agerade mycket strategiskt för att till varje pris undvika en politisk skandal och allmänhetens uppmärksamhet. När protesterna i Santiago blev för kraftiga flyttade man Troncoso till en mer avlägsen ort och man förnekade hennes familj besöksrätt. Men informationen om hennes tillstånd, om kedjorna som höll henne fast i sjukhussängen, om tvångsmatning och operationer, läckte ändå ut och rösterna som protesterade blev högre och fler.

Upplopp och kravaller i Chile, protestaktioner och solidaritetshandlingar i bl.a. Frankrike, Spanien och Belgien gjorde det till slut omöjligt för den chilenska regeringen att ignorera frågan. Igår kväll avbröt Patricia Troncoso, efter 112 dagar och bara några få steg från döden, sin hungerstrejk.

Här i Malmö fortsätter vi vår symboliska hungerstrejk. Kraven som den chilenska regeringen beslutade sig för att möta var minst sagt ödmjuka och mycket långt från de ursprungliga kraven om frihet för alla politiska fångar och ett slut på förtrycket av Mapuche-folket. Repressionen från den chilenska staten och dess polisstyrka och armé har tilltagit avsevärt under den senaste tiden, Mapuche-indianernas territorium i söder är kraftigt militariserat, man gör razzior mot Mapuche-indianers hem under nätterna, fångarna sitter där de sitter, antiterrorist-lagen kvarstår, mordet på 21-åriga Matías Catrieo är ännu inte utrett (och om allt har sin vanliga gång så kommer ingen att dömas och straffas), exploateringen av naturresurser på Mapuche-territorium kommer inte att upphöra och vi lär få se fler mord på oskyldiga ungdomar.

Av alla dessa anledningar fortsätter vi vår strejk tills imorgon klockan fem, som planerat. Av alla dessa anledningar kommer den chilenska och internationella opinionen mot förtrycket av Mapuche-folket växa sig starkare.

Behandlingen av Mapuche-folket är ett symptom av den sjukdom som stora delar av världen, däribland Sverige, är drabbad av. Kampen är botmedlet. Vi ska kämpa för att slita denna cancersvulst ur vår samhällskropp, i Chile, Sverige och resten av världen.fetstil

MARICHIWEU - TIO GÅNGER SKA VI SEGRA!!!

Mapuche-föreningen Gulamtun, Malmö