Den 14 december höll den socialdemokratiskt dominerade fackföreningsrörelsen sin stora protest och demonstrationsdag mot högerns akasseförsämringar. I 24 orter runt omkring i hela landet organiserades demonstrationer.

I Stockholm hölls två manifestationer. Den första vid tolvtiden på dagen samlade 3 000 deltagare, varav flera kom från IF Metalls konferens. Senare på kvällen hölls ett fackeltåg med runt 5 000 deltagare. Demonstrationen samlades utanför LOs högborg på Norra bantorget och tågade sedan bort till Mynttorget med den kalla vintervinden från Alliansens Rosenbad i ansiktet. Mitt i tåget hade även ett frihetligt block samlats kring

Ilskan bland LOs gräsrötter över borgarnas attack mot akassan och fackföreningsrörelsen har varit stor. På Mynttorget talade flera av de fackliga ledarna om vikten av att protestera mot försämringarna, men utan att komma med några konkreta förslag på hur. Flertalet demonstranter skanderade och krävde att fackrörelsen skulle ta till strejkvapnet, vilket fackpamparna däremot teg ihjäl från scenen.

Stefan Löfven från IF Metall lovade att de skulle uppvakta de borgerliga riksdagsledamöterna för att få tag på några som kunde rösta nej och möjligen den vägen sänka förslaget. Löfven lovade att bjuda den borgerliga riksdagsledamot på middag som röstade emot förslaget och ge ett pris för "Årets borgerliga riksdagsledamot", som en parafras på Littorins erbjudande om "månadens arbetare". LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin överlämnade 250 000 namnunderskrifter mot lagförslaget till arbetsmarknadsministern.

LOs samling i Malmö möttes upp av syndikalisterna och det blev en stor gemensam demonstration. Tåget var nästan lika långt som färdvägen, från Triangeln till Möllevångstorget, och stämningen var god. Slutsamlingen bjöd på progg och tal. Talet handlade om att borgarnas politik kanske är siffror och teori för dem men den drabbar riktiga människor i praktiken. Det föreslogs att regeringen skulle skickas på en kurs i samhällsvetenskap för att lära sig hur en försäkring fungerar, och varnades om att detta bara är ett första steg som svar på den borgerliga politiken. Mot slutet handlade det om att vi måste få in fler folk i facken och att "vi måste värva medlemmar till det Socialdemokratiska Partiet". Det sista möttes av burop från publiken. Annat som hördes från publiken var krav på politisk strejk, vilket åtminstone konferenciern verkade tycka att det kunde gå an.