3 bilder: NSF hoppar av liberaliserad Salemmarsch

Under hösten har ett envist rykte cirkulerat inom extremhögern. Att Nationalsocialistisk front och Svenska motståndsrörelsen skulle bojkotta årets Salemmanifestation för att istället göra ett eget arrangemang. Nu har NSF tagit bladet från munnen. Extremhögerns medlemsstarkaste organisation hoppar av som medarrangör för årets Salemmarsch. De anklagar Info-14-styrda Salemfonden för att medvetet urvattna och avradikalisera marschen, på bekostnad av de övriga arrangörerna.

NSFs riksledning klargör nu i ett brev riktat till den nationella rörelsen, undertecknat av Anders Ärleskog och Daniel Höglund, varför partiet avsäger sig sin plats i arrangörsgruppen:

”Den största biten är avpolitiseringen av marschen vilken vi ser som mycket olycklig. Detta har tidigare påpekats vid i stort sett varje arrangemang men utan att notis tagits om det. Snarare har marschen liberaliserats ytterliggare för varje år som gått.”

Denna debatt har uppstått i kölvattnet av att Salemmarscherna de senaste åren lockat allt färre deltagare. För arrangörerna i Info-14 har minnesmanifestationen främst varit en dag då extremhögern kunnat rekrytera nya sympatisörer. De har därför försökt hålla marschen så öppen som möjligt för ungdomar utanför den aktiva nazirörelsen.

NSF och SMR å sin sida försöker öka politiseringen av marscherna genom radikala tal. Politiseringen tvingade redan för två år sedan Nationaldemokraterna att hoppa av som organisatör. Info-14 kontrade politiseringen med att förbjuda organisationernas talare att nämna sina partitillhörigheter och istället tala som privatpersoner. Uniformsförbud, slagordsförbud och förbud mot organisationsblock har ytterligare hindrat organisationsprofilering. Inför manifestationen 2005 slöt dessutom Salemfonden via Robert Vesterlund en kompromiss med dialogpolisen om att polisen skulle få övervaka och spela in talen för att kunna anmäla dem i händelse av hets mot folkgrupp. Info-14 krävde därför att talarna skulle lämna in sina tal i förväg för granskning och slutgiltigt godkännande.

Formellt sett har marschen ända från start varit ”opolitisk” och ”obunden”. De senaste åren har dock Info-14s egna organisationsprojekt, ambitionen att skapa ett nätverk av ”oberoende nationalister”, uppenbarats allt tydligare även för extremhögerns övriga organisationer. Info-14 har kunnat hålla total kontroll över manifestationerna och använda dem för sin värvning samtidigt som de genom sina förbud hindrat de övriga från att göra samma sak. Detta reagerar NSF starkt på:

”Vi vänder oss även mot arrangörsgruppens utformning då manifestationen från början var tänkt att arrangeras av flera olika nationella grupper men idag, vad vi vet, består arrangörsgruppen endast av aktivister knutna till info14.”

Ytterst handlar det om en taktisk skillnad inom extremhögern hur man ska agera för en samhällsförändring. Info-14s linje med oberoende och informella grupper av nationalister kolliderar med NSFs linje med ett öppet uttalat nationalsocialistiskt parti. Ärleskog och Höglund kritiserar Info-14 för att förvandla Salemmarscherna enbart till en opinionsyttring, medan NSFs val av politisk taktik inte får lyftas fram.

”Då vår strävan är att få till en bestående förändring i samhället och inte endast vid en sorgemarsch fastslå att vi anser det vara hemskt när svenskar mördas ser vi som parti ingen anledning till att lägga pengar, arbete och tid på en minnesmarsch där vi inte får möjlighet att till fullo, utan förberedande övervakning och censurering, presentera vad vi anser vara problemets kärna och dess lösning. Att endast allmänt verka som en opinionsbildare för det rådande systemet ser vi som totalt meningslöst och vi ser enligt tidigare nämnda orsaker inte anledning till att vi som parti skall medverka aktivt vid en opolitisk minnesmanifestation. Vår vilja är att deltagarna vid marschen aktivt skall få alternativ till hur de kan arbeta för en förändring och då krävs absolut att varje parti/organisation får stort utrymme att tala om vilket sätt som denna grupp för kampen på.”

NSF kommer därför inte heller bidra till att ekonomiskt stödja årets Salemmarsch. Utan rätten att vara med och besluta om marschen anser de att det ekonomiska stödet reduceras till att bli ett pris de måste betala för att få hålla ett censurerat tal och organisera dit sina medlemmar utan egen vinning. NSFs riksledning kräver att om partiet ska medverka som medarrangör i framtiden så måste de få en ökad insyn, delaktighet och beslutanderätt i planeringen. Vidare kräver de att få vara med i besluten om utformandet av politisk inriktning, propagandamaterial och ekonomi.

NSF tillåter dock fortfarande sina medlemmar att delta i manifestationen, Nationaldemokraterna går steget längre. Tidigare i år förbjöd Nationaldemokraterna sina medlemmar att delta i andra manifestationer än de som ND själva arrangerar, t.ex uteblev partiet helt från Nordiska festivalen. De valde dessutom att inte delta med de övriga grupperingarna på nationaldagen, utan ordnade ett blygsammare firande för sig själva. Efter höstens katastrofala val, där ND endast blev måttligt större än NSF, har ND börjat omvärdera hela sin taktik med gatumanifestationer. Partiet ställer därför in årets 30 novemberfirande, och lämnar helt demonstrationen i händerna på konkurrenten NSF.

Av de som stödjer Salemmanifestationen finns nu endast de minsta organisationerna kvar; Svenska motståndsrörelsen och Nordiska förbundet. Svenska motståndsrörelsen har alltid utgjorts av en liten men fanatisk skara som ständigt hållit den egna organisationen höjd över andra initiativ. Under året har dock organisationen tappat i storlek och inflytande på västkusten där några av deras främsta organisatörer hoppat av. I takt med att detta skett har närheten till NSF ökat något då båda organisationerna insett risken att försvagas till fördel för "oberoende organisering". Nordiska förbundet å sin sida har endast ett tiotal aktiva medlemmar, och är helt beroende av Info-14s oberoende nationalister för att kunna genomföra sina tillställningar. Därför sluter de tvunget upp bakom Info-14s direktiv även i år. Men varken Nordiska förbundet eller Info-14s oberoende aktivister kommer kunna fylla gapet efter NSFs aktivistkår, som i nuläget utgör extremhögerns största aktiva organisation.

/ AFA Dokumentation