För fjärde året i rad samlades nazister i Salem söder om Stockholm för att marschera. På grund av det stora antalet militanta antifascister i Staden, däribland cirka 35 stycken från Revolutionära Fronten, tvingades nazisterna ta hjälp av polisen för att ens kunna ta sig dit.

För en nazist i 25-årsåldern gick det sämre då han kom på samma pendeltåg som två RF:are. Då de tyvärr inte hade tid att förkovra sig i misshandeln fick den nationelle nöja sig med några hårda knytnävsslag i ansiktet.

AFA samlade flera hundra personer på Centralstationen för att hindra nazister från att gå på där och för att störa pendeltågstrafiken till Salem. Nazisterna fick lotsas ut ur byggnaden av polisen för att inte bli skadade, men pendeltågstrafiken kunde inte störas nämnvärt då tågen helt enkelt åkte förbi centralen utan att stanna.

Nazisterna lyckades inte skrapa ihop mer än cirka 1 000 vilsna själar till Salem i år, detta trots att de hyrt in många utlänningar för att marschera. Hade inte polismyndigheten gjort en sådan stor ansträngning för att få dit dem hade de troligtvis bara varit ett par hundra. En stor anledning till det är det hårda antifascistiska arbetet som gjorts under hela året, men den största skadan har nazisterna tillfört sig själva med splittringar, interna bråk och infantilt gnäbbande dem sinsemellan. Samtidigt som nazimarchen gick ute i Salem samlade Nätverket mot rasism, det här året med stöd av även t.ex. LO, till en stor folklig manifestation på Medborgarplatsen med cirka 3 000 deltagare. Trots folkligheten och LO var det mycket politiskt innehåll, och det är ingen djärv gissning att manifestationen kommer att växa ännu mer till nästa år.

Nätverket militanta antifascister (NMA) höll en demofest på Södermalm med cirka 500 deltagare efter denna folkliga uppslutning, medan RF med flera höll koll på en andra delar av staden under hela dagen ifall nazisterna skulle sig försöka på att störa något av de antifascistiska arrangemangen.

Tanken med båda arrangemangen var att slå till hårt mot nazisterna när de kom tillbaka från Salem, men den samlade nazistiska rörelsen behövde även poliseskort därifrån för att komma hem helskinnade och förvägrades att närma sig centrala Stockholm.

Nattvandringar genomfördes till sent, men inga nazister syntes till. I stället blev antifascisterna ständigt trakasserade av den löjligt stora polisnärvaron.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att nazirörelsen skadats kraftigt under året medan antifascisterna har äntligen övergett det hopplösa projektet att försöka slå sig fram från Rönninge torg, och haft många nya spännande idéer.

Det är något ledsamt, men knappast förvånande, att massmedia inte ansett det varit speciellt stort nyhetsvärde i stora antifascistiska arrangemang utan våld, till skillnad från den extrema exponeringen varje år det blivit sammandrabbningar med poliser. Om inte organiseringen kring nazimarchen i Salem kollapsat helt tills nästa år kommer antifascisterna troligtvis vara fler, bättre organiserade och väldigt jobbiga att möta för deras antagonister.

/ Revolutionära fronten
http://www.revolutionarafronten.org