Den 17 december ockuperades en byggnad tillhörade den grekiska fackföreningen GSEE (General Confederation of Workers in Greece) i Aten. Byggnaden är nu en befriad arbetarzon och är öppen för alla arbetare.

Antingen skapar vi själva vår historia eller så låter vi den skapas åt oss.

Vi, arbetare, arbetslösa, visstidare, migranter och lokala, är inte passiva tv-tittare. Efter mordet av Alexandros Grigoropoulos lämnade vi våra jobb och dagliga göromål för att delta i demonstrationerna, kravallerna och ockupationerna tillsammans med studenterna och de andra proletärerna.

Vi ockuperar GSEEs byggnad av flera skäl.

- Vi förvandlade den till ett utrymme för fria uttryck och till en samlingspunkt för arbetare.

- För att skingra medias myter om att arbetare inte deltar i kravallerna, och att ilskan på gatorna den senaste tiden kommer från 500 "maskerade huliganer" och liknande dumheter. Arbetare porträtteras som kravallernas offer, medan kapitalismens kris i Grekland och över hela världen som lett till oräkneliga uppsägningar och varsel beskrivs närmast som en naturlag.

- För att belysa hur den byråkratiska fackföreningen undergräver motståndet, rear ut vår arbetskraft och cementerar utsugandet och löneslaveriet. GSEE visade klart var de står förra onsdagen, då de ställde in den planerade demonstrationen som de strejkande skulle hålla på Syntagma-torget i rädsla av att de skulle infekteras av motståndet virus.

- För att för första gången öppna upp byggnaden, en byggnad som skapats av oss men som vi varit exkluderade från tills nu. När vi ger vår tilltro till frälsare och visa ledare så ger vi upp vår värdighet. Kollektiv gräsrotsaktivism är den enda vägen.

- För att föra vidare ideérna om självorganisering och solidaritet på arbetsplatserna, strejkkommitéer och kollektiva gräsrotspraktiker och göra slut på de byråkratiska facken. Alla dessa år har vi lagt på att svälja misären, kringflackandet och våldet på arbetsplatserna. Vi vande oss med att räkna de döda och skadade i de så kallade "arbetsplatsolyckorna". Vi vande oss med att ignorera migranterna, våra klasskamrater, när de dödades. Vi är trötta på att vara osäkra arbetare och oroa oss för våra löner, bidrag och pensionen som nu känns som en avlägsen dröm. Vi kämpar för att ta tillbaka våra liv från chefer och fackpampar och vi kommer inte att lämna fängslade kamrater i statens och rättväsendets händer.

Vi kräver en omedelbar frigivning av de som fängslats under den senaste tidens protester och att alla åtal mot dem läggs ned. För en självorganisering av arbetare och för generalstrejk!

/ Arbetarrådet i den befriade byggnaden som förr tillhörde GSEE, Aten