På gatorna i Frankrike, England, Grekland och Sverige — Det här är bara början…

I flera städer kommer det att ske aktiviteter och texten uppdateras fortlöpande med de orter tillkommer:

I Stockholm gäller 17.00 (OBS! NY TID!) på Odenplan.
Fest / Blockad / Demo / Konflikt
— Flera Stockholmsfraktioner av Osynliga Partiet, ( )

I Göteborg är det protestmöte kl 15:00 i Brunnsparken.
— Fraktioner av det Osynliga Partiet ( )

I Malmö träffas vi kl 18.30 på Triangeln!
Ta mer er era vänner, arbetskamrater och släktingar och slut upp i protest!
— Ett antal Malmöfraktioner av Osynliga Partiet, ( )

Flygbladsutdelning i Motala 11/4 kl 13.30 utanför Systembolaget
— SUF Motala

Demonstration mot försämringar av arbetsrätten

Vi kallar återigen till en bred demonstration för hela arbetarrörelsen. Stödet till våra franska kamrater är lika intakt som vårt motstånd mot försämringarna av arbetsrätten.

"Det här är bara början". Under den parollen har vi inlett protesterna mot försämringarna av arbetsrätten i Sverige. Men det skulle lika gärna kunna vara parollen för den nyliberala avreglering av arbetsrätten som nu genomförs i Frankrike. Just nu gäller det ungdomarna i ett annat europeiskt land, men vi vet alla att det de gör mot våra svagaste kamrater idag gör de mot oss alla imorgon. Därför måste vi ta striden nu. För Villepin har rätt i en sak, att den franska CPE-lagstiftningen inte är den värsta. I Italien ser vi Biagi-lagarna, i Tyskland Hartz IV, i England workfare och i Sverige lägger nu centerpartiet fram precis samma förslag som hotar hela den franska arbetarklassen. Om våra franska kamrater vinner, reser de frågan om våra livsvillkor - inte bara för sig själva, utan för hela Europas arbetarklass. Deras utmaning är ett löfte om bättre tider för oss alla.

Bolagsvinsterna i Sverige är större än någonsin. Trots det, inga nya jobb. Inkomstskillnader mellan de rikaste och fattigaste är större än någonsin. Fortfarande inga nya jobb. Så låt oss säga det rakt ut, det handlar inte om att skapa nya jobb. Det handlar om att tvinga människor att ta vilka slavjobb som helst, kravlöst och utan rättigheter. På så sätt kommer man att kunna sänka lönerna och försämra villkoren för hela arbetarklassen. Klassklyftorna kommer att öka, välfärden kommer att sjunka och det enda som kommer att skjuta i höjden är bolagsvinsterna. På detta måste vi svara, att vi hellre väljer arbetslöshet än slaveri. Det vi behöver är en stark arbetarklass som kan förhandla upp sina löner, öka konsumtionen och välståndet En välfärd som vi bygger tillsammans. Våra franska kamrater ställer våra krav, därför sluter vi upp tillsammans med dem i protesterna. För första gången ifrågasätts nu underifrån på en europeisk nivå på allvar våran situation som osäkert anställda och därigenom hela den nyliberala våg som demonterat vår välfärd och hotar våra liv.

Tisdagen 11/4 är satt som en landsomfattande protestdag mot de nyliberala attackerna mot den svenska och europeiska arbetarklassen. Det är en dag till stöd för våra kämpande kamrater i övriga Europa.

På senare år har antalet osäkra anställningar och personer som ständigt befinner sig i en osäker tillvaro ökat explosionsartat. Tiotusentals unga människor tvingas hålla sig flytande genom ett fixande och trixande med en härva av timanställningar, svartjobb, studier, lån, vikariat, olika former av bidrag och ersättningar (alltid villkorade). Allt för att få tillvaron att gå ihop.

Det är en tillvaro helt utanför det vi traditionellt uppfattat som vårt sociala skyddsnät för trygghet och ett drägligt liv.

Vem får ett hyreskontrakt under de premisserna? Vem har råd med tandvård eller några veckors semester? Den svenska samförståndsmodellen byggde på att man skulle ha kvar sitt jobb under lång tid och förhandla upp sin lön under lång tid. Eftersom man hade anställningstrygghet kunde man ställa krav, och om man blev av med jobbet hade man en social trygghet under tiden man slussades in i en ny anställning. Det är en tid många av oss bara känner till från historieböcker. Vi med osäkra anställningar är aldrig riktigt anställda men heller aldrig riktigt arbetslösa. Ständigt flyttas vi runt mellan olika arbetsmarknadsåtgärder, vuxendagis eller studier som bara överkvalificerar oss för de få låglönejobb vi tävlar om. Vi kan när som helst sparkas från vår provanställning och av erfarenhet vet vi att det sker så fort vi ifrågasätter vår miserabla lön, våra skitiga arbetsvillkor eller helt enkelt själva idén om att vi ska vara tacksamma för att få ett slavjobb eftersom vi borde väntat oss något värre. Just nu är vi bara ett slagträ mot resten av arbetarklassen, det stilla hotet om att deras tillvaro aldrig är tryggare än att det finns dem som kan tvingas ta deras jobb till halva lönen. Oavsett om du är student, arbetslös, provanställd eller heltidsanställd. Är du säkert anställd idag kan du vara säker på att du är osäkert anställd om några år om utvecklingen fortsätter. Därför måste vi nu sluta oss samman och kämpa tillsammans. Ett drägligt liv för en av oss kan vi bara få genom att kräva ett drägligt liv för alla. Vi vill ha våra liv tillbaka.

— Vi är Förenade Arbetare, en del av den internationella arbetarrörelsen.

Det här bara början

Det brinner i Paris. Återigen går arbetare, arbetslösa och studenter ut på gatorna i protest mot den nyliberala ordningen. Angreppen på våra redan osäkra anställningar blir allt vanligare och Arbetsförmedlingarna tvingar in folk i allt mer meningslösa åtgärder. Vi är allt mer underbemannade och stressade på våra arbetsplatser. Vi måste utföra allt mer arbete, i allt snabbare takt under större kontroll. Samtidigt koncentreras allt mer rikedom i bolagschefernas fickor, en direkt konsekvens av att vår livssituation fylls med stress, arbetsskador och depressioner. I Frankrike bemöts angreppen av en bred allians av studenter, arbetare och arbetslösa som tillsammans går ut på gatan. Genom att föra ut kampen och konflikten på gatan kan den osynliga kampen inte längre ignoreras av makten.

Steget från att inte ta skit från sin chef till att gå ut på gatan är inte långt och det är detta nödvändiga steg vi måste ta, vilket fransmännen har förstått. Vi går från våra dagliga konflikter på våra jobb, i skolan och på Arbetsförmedlingen till att helt öppet bli en del av en större gemenskap. När vi gör detta kan inga lagförslag om försämrat anställningsskydd stoppa oss. Genom vår vägran att finna oss i spelreglerna kan vi gå så mycket längre än att bara försvara, och kräva utökade rättigheter. Vår vägran är en vägran att acceptera vår livssituation, att vägra finna oss i stressen, arbetsskadorna och depressionerna.

Vår makt är medlet att förändra vår livssituation. De konflikter vi måste ta varje dag på våra arbetsplatser som aldrig uppmärk- sammas lämnar arbetsplatsens fängelse och bildar en massa. De franska protesterna är inte intressanta ur synpunkt av vad de kräver utan ur vilka vidare krav som kan komma ur dem. Krav som grundar sig i våra behov och begär som människor och inte som arbetare.

Vi har redan gjort våra val Solidaritet med studenter och arbetare på Frankrikes gator

— Fraktioner av det Osynliga Partiet, ( )